Publicerad den 1 kommentar

Palt vad ni viljen människor skola göra Eder…

Ikväll träffas paltkokare, politiker och andra prelater för att organisera ”Palt mot rasism”. Projektplanen har valsat runt i skolor, politiska partier, företag och ideella organisationer. Flera har mer eller mindre formellt fattat beslut om att koka palt och servera den tillsammans med samtal om alla människors lika värde.Paltaffisch
Under mötet ikväll kommer vi att få koll på hur många paltar som är klara  för kokning från respektive organisation, förening och företag.Vi kommer också att sätta målsättningen för evenemanget – om skolor och andra inrättningar blir med handlar det inte längre om 2000 paltar utan om uppemot 10 000 – och det 5 dubblar i sin tur även samtalen om mänskorättsfrågorna.

Tankarna om den lilla palt-handboken kryddad med visdomsord om paltet, växer.  Tack vare alla roliga kommentarer och folkhumorn.  Eller var sägs om; Bättre en palt i handen än tio åt skogen eller den gyllene regeln:  ”Palt som ni vill människor skola göra Eder, den palten ska ni ock göra för dem”

Ett förslag till affisch är framtaget – sponsrat av Linjalen 3.0  och Lokaltidningen har meddelat att de kommer att vara på plats.

Plats: Vuxenskolans lokaler, Volgsjövägen i Vilhelmina
Tid: 18.00 – ca 20.00.
Alla intresserade är inbjudna!
Ta på  idealistrocken och praktikermössan – nu hjälps vi åt att rigga – smidigt och smart !

[hr]

[hr]

Publicerad den Lämna en kommentar

Ingen vill ha politisk paltkastning

Humor är ett starkt verktyg för att lyfta viktiga samhällsfrågor. I Vilhelmina blandas humor med allvar i ”Palt mot rasism – en manifestation för alla människors lika värde”  På torsdag träffas gräsrötter, politiker och företagare för att dra upp riktlinjer för aktiviteterna den 20 maj.  Det gäller att hitta ett smart och smidigt sätt för att kunna bjuda på 2000 paltar tillsammans och lika många samtal om öppenhet och tolerans.  Eller som någon sa: ”Det viktigt att det här blir bra, så det inte urartar till politisk paltkastning.”   

palt mot rasismbild
Det är inte utseendet som avgör om en palt är god! Foto: AnnKristin Norman

Västerbottensnytt, SVT  och P4 Västerbotten  –  var på hugget från första början, men vilhelminaborna räknar med en och annat paltmeter också,  innan eventet är över.

Utdrag ur utkastet till projekt- och organisationsplan:
Vi lever i en tid där människor använder mer tid till mobiltelefon och internet än till att samtala direkt med varandra. Avskurenheten ökar och i takt med det även misstänksamheten mot andra. I små samhällen som Vilhelmina finns fortfarande en kultur kvar där vi spontant besöker varandra och tar en kopp kaffe.  Många av oss känner varandra – om än inte personligen –  via våra sociala kontaktnät.  Vårt förtroende för de människor vi möter är fortfarande mycket större än misstroendet.  Men vi behöver, som alla andra, diskutera och granska våra värdegrunder och vår människosyn.

Det handlar om hur vi beter oss mot varandra, varje dag, i familjerna, på butiken, i skolorna och på arbetsplatserna. Det handlar om att bry sig – i stort och i smått. Det handlar om att föra samtal om samhällets ständiga behov av öppenhet och tolerans och om människors lika värde.

FN:s resolution om mänskliga rättigheter antogs 1948, men människorättsfrågorna har en långt mycket längre historia än så.  Människors lika värde borde vara självklarheter, men är fortfarande inte det.  För att blåsa liv i diskussionerna anordnar vilhelminabor därför: ”Palt mot rasism – en manifestation för alla människors lika värde” den 20 maj 2014.

Mål:
* Att bjuda på minst 2000 paltar – och lika många möten och diskussioner om människors lika värde.
* Att ha kul, äta gott och fokusera på det goda i livet.

Syfte:
* Att värna och vårda den kultur av öppenhet, medmänsklighet och generositet som finns i inlandet och i kommunen.
* Att höja kunskaper och medvetenhet om mänskorättsfrågor i stort.

Finansiering:
I Norrlands inland bjuder vi på palt när vi vill göra något särdeles kärleksfullt för våra vänner. Det gör vi även den här gången!

[hr]

[hr]

——

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna –  två första paragraferna i lättläst version .

1. Alla människor är födda fria och med samma värde och rättigheter.
Alla människor kan tänka själva.
Människor vet vad som är rätt och fel och ska visa varandra respekt och hänsyn.

 2. Förklaringen om mänskliga rättigheter gäller för alla människor.
Den gäller för människor från olika folk, med olika hudfärg, för män och kvinnor, för människor som talar olika språk, för människor som har olika religion, för människor som tycker olika om politik eller om andra saker, för människor som är rika och för människor som är fattiga.
Den gäller för människor från alla länder, både länder som är fria och länder som styrs av något annat land.
Alla människor ska behandlas lika och ha samma rättigheter.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vårtal, valborgskvällen 2014 i Vilhelmina

Foto & redigering: Lennart Örnebro

Jag vill börja med att säga att jag älskar att bo i Vilhelmina kommun och att jag älskar våren. Utan vårvintern –  och årstiderna –  skulle livet faktiskt kunna vara som….
Ja, som vilken vanlig dag som helst i Ecuador eller Maldiverna. Vem i hela friden skulle vilja byta bort en sådan här förtrollad kväll i Vilhelmina emot det?

Birger i verkstan
Bild från vår verkstad i Latikberg, Västerbottens museum. Fotograf : Sven Hansson

När jag var drygt tre år flyttade jag med min familj till Latikberg. Mamma, pappa och mina bröder bodde på nedre våningen i det hus jag bor i nu – och på övre plan fanns min farfar och farmor. På gården fanns också en verkstad där vi tillverkade punktsvetsar som min farbror Birger konstruerat. Där jobbade farfar och ibland några herrar till från byn.  På gården fanns även inlandets första besättning av rödbrokiga och svartvita kor och en mängd andra nymodigheter, hakar och krumelurer som förenklade vardagslivet.  Min farbror var sannerligen en uppfinnarsjäl. Men egentligen var vi nog alla,  mer eller mindre,  av den sorten i vår familj. För ordet omöjligt fanns inte.  Problem var till för att lösas! Jag kan ge några exempel – som förklarar hur vi tänkte och på min kärlek till vår bygd.

Min farbror byggde exempelvis ett eget flygplan. Och för att han skulle kunna landa  röjde vi bort lite snårskog och sly i slutet av en himla lång lägda. Sedan var den saken klar. När Birger var på väg hem skidade vi barn ut och tände marschaller, för att visa vindriktningen. Det underlättade landningen.
Jag minns än idag  när jag och min kusin skulle få åka med på en flygtur för första gången. Då var det en tvåsitsig Cessna så kusinen som antagligen vägde ungefär som en resväska fick ligga bakom stolarna. Det jag minns mest av allt var starten. För i sista biten av startfältet fanns en kraftigt sluttande nedförsbacke. Den närmade vi oss med rasande fart – planet lyfte – och i samma ögonblick var det enda jag såg en svart ridå av granskog. De ”hiire” gott i magen – när vi sekunden efteråt gled över grantopparna.  Ja, det här var sannolikt ingenting som Luftfartsverket skulle ha godkänt.  Men vem tänkte på det. Auktoriteten i vårt hem var farmor. Ett enda ord från henne – så hade det här äventyret aldrig hänt.

Efter oceaner av tid blev jag så äntligen 10 år. Och samtidigt som jag började skolan i Latikberg kom också en ny skollärare dit. Energin var enorm från morgon till kväll, oavsett ämne. Första skolresan gick till Vasa och nästa till Leningrad. Och så höll det på.  Vi hade världen i vår hand i Latikbergs skola. Och även där var allt möjligt. Men visst,  det krävdes både tid och kraft för att få till det.  Kort och gott, jag kan säga att fram till tonåren levde jag i ett slags akvarium –  en värld av kreativitet och problemlösning – och dessutom med en föreställning att kvinnor var lika viktiga som män. Det här påverkade mig, trängde in i hjärnbarken så till den milda grad, att jag tror på det än.

Fortfarande är Vilhelmina kommun ett centrum i mitt hjärta – och dessutom hjärtat för mitt liv. Men jag är ibland orolig för kranskärlen i det hjärtat – byarna.
Jag har flyttat hem fyra gånger,  så jag vet verkligen att det är här jag vill verka och att det är här jag vill bo! Särskilt mycket älskar jag att göra det nu – när tranorna som tagit sig en tur till Afrika, Indien eller Kina återvänder. Och då tänker jag…  att det är det som är det naturliga…  att återvända till sina rötter.  Att leva i en miljö där även själ och skaparlust får plats.

Vi har allt i Vilhelmina.  Vi har vyerna som bedårar. Vi har markerna och naturtillgångarna och vi har barn, ungdomar och vuxna som vill skapa utveckling och förverkliga idéer.
Vi kan faktiskt också räkna med att många utflugna vill häcka här – och att de vill oss väl. Dessutom har vi varandra!
Det enda som möjligen fattas oss är:  En på eget bevåg –  myndighetsutövande, bastant och driftig farmor!

Jag ser fram emot en ny vår – i Vilhelmina. Leve våren!

Publicerad den

Som att gå runt i genomskinliga trikåer

Efter år av dvala ska min hemsida få nytt liv. Jag ska stila till mig och leva som jag lär. Bloggandet får bli när jag har lust och om det som faller mig på läppen. Troligen tankar om liv, politik och kanelbullar. Vi får se om det blir nåt. Jag lovar ingenting. För det är jäkla dumt att schåsa upp några förväntningar så här inledningsvis. För en sann glesbygdsbo är ett blogginlägg nämligen ungefär som att gå omkring i genomskinliga trikåer en måndagsmorgon på Coop. Obekvämt – utifall nån ser en.

[hr]

[hr]