Så har stormarna Alfrida och Jan skövlat skogar och gjort människor i norr såväl som i söder strömlösa. Och än en gång blir många av oss varse hur beroende vi är av fungerande system för vår överlevnad. När jag växte upp var självhushållningen långt ifrån hundraprocentig, men förmågan att hantera problematiska situationer var hög. Djur fanns på gården, rören från vedpannan var stora nog för självcirkulation och kallkällan varifrån vi tog vårt vatten låg högt, vilket gav självtryck. Dessutom var konsten att konservera mat på egen hand i högsta grad levande.
Förutom att Alfrida och Jan lett till en nostalgikick på temat ”allt var bättre förr” (vilket jag inte tycker) så har stormarna än en gång gjort det tydligt att vi bor i ett kluvet land.
Energimarknadsinspektionens statistik över de senaste 20 åren visar tydligt och klart att de flesta strömavbrotten sker på landsbygden och att det nästan aldrig händer i stadsnära områden. Dessutom tar det längre tid innan strömmen kommer tillbaka på landsbygden.
Det är verkligen ingen slump att det är i Norrlands inland som vi köper elaggregat och sätter in braskaminer. Här lever vi med att skötsel och underhåll av näten är åsidosatt. Det behövs inte heller någon ingenjörsexamen för att fatta det, när blixtar slår ut året runt från transformatorerna.
På hur många sätt och hur många gånger ska landsbygdsbor betala för att ha rätt till ett väl fungerande elnät?”
Det är därför minst sagt provocerande när informatören från Vattenfall under bästa sändningstid himlar med ögonen och säger att reparationsbehoven egentligen skulle kräva ännu högre avgifter. Det är då som jag önskar att reportern skulle ha frågat: ”På hur många sätt och hur många gånger ska landsbygdsbor betala för att ha rätt till ett väl fungerande elnät?”
Förutom att vi redan betalar de högsta nätavgifterna, är det våra marker, sjöar, älvar och vårt fiske som reglerats och ibland helt ödelagts. Det är från våra bygder som naturtillgångar i form av exempelvis skog, malm och vattenkraft tagits för att bygga land och finansiera välfärd. Det här är kunskaper som borde höra till allmänbildning. Vetande som borde leda till att journalister och politiker med någon slags ryggmärgsreflex skulle inse att Vattenfalls alla år med miljardvinster, enbart på nätavgifterna, givetvis använts till annat än att gräva ner kablar och till underhåll av elnätet i hela vårt avlånga land. Det är ju inga statshemligheter att det är så. Just därför vore det enormt klädsamt att det också blev sagt i klartext.
Det är våra marker, sjöar och älvar som reglerats och ibland helt ödelagts för att bygga land och skapa välfärd
Men 50 år av marknadsorienterad urban hjärntvätt har banne mig gjort oss alla mer eller mindre blinda för vad som är rimligt respektive orimligt. Det slår igenom i politiska beslut och i den centraliserade mediebevakningen, där huvudkontorens tolkning av hur verkligheten ser ut blir begränsad, avskuren och ibland till och med helt skruvad. Det värsta är att även halvkvädna visor, när de får sjungas nog många gånger, sätter normen.
Och vi som inte orkar, eller törs, skrika så högt att vi hörs igenom storstadsbruset – räknas inte.
Inez Abrahamzon
Publicerat jan 2019
”Av figurerna framgår att avbrotten i landsbygdsnäten i genomsnitt är både fler och längre än i blandade nät och tätortsnät. Det framgår också att stormåren påverkar leveranssäkerheten i högre utsträckning i landsbygdsnät än i tätortsnät. I lands- bygdsnät finns ofta en högre andel oisolerade luftledningar som i hög utsträckning påverkas av yttre omständigheter såsom vind, snö och åska. Dessutom saknar landsbygdsnäten ofta möjlighet till reservmatning (redundans), vilket gör att enstaka fel leder till längre avbrott.”
Källa: Elmarknadsinspektionens rapport ”Leveranssäkerhet i Sveriges elnät 2017. Statistik och analys av elavbrott”