Lokala nyheter är en demokratisk rättighet

Att det finns en värld utanför tullarna i Stockholm uppmärksammans ibland även i riksmedierna. Men pinsamt ofta utifrån ett storstadsperspektiv.

Det visade bland annat en analys från Södertörns högskola där två studenter granskat Dagens nyheters, Expressens, Aftonbladets och Svenska dagbladets nyhetsbevakning utanför Stockholm. Föga förvånande kom de fram till att 84 procent av artiklarna handlade om sport eller brott samt att stockholmare gör nyheter anpassade för andra stockholmare.

Samma förhållande finns mellan kust och inland. Därför var det klen tröst att studien också visade att nyheter som lyfts i riksmedierna, ofta hittats i lokalpressen.
– Det behövs åtminstone ett mord för att vi ska bli intressanta, sa min svåger för att par år sedan. Han hade bevisligen rätt.
Problemet är att riksmedier allt för ofta sätter agendan även i de lokala medierna, vilket med tiden gör oss så ”urbant hjärntvättade” att vi inte ens förväntar oss att det ska finnas alternativa tolkningar till den serverade världsbilden.

Visste du exempelvis att landsbygdsbor betalar på tok för mycket i skatt för våra bensindrivna transporter? Att vi själva tycker det är ju inget nytt, men att självaste Trafikanalys kommit fram till den slutsatsen borde i alla fall resulterat i några artiklar. Både i Mälardalen och i vår landsända, men icke. Det är tydligen inte av riks- eller allmänintresse att myndighetens beräkningar på samhällsekonomiska kostnader som vägslitage och utsläpp även visar att vi på landsbygden betalar fullt upp för de resurser vi förstör när det gäller dieselfordon, medan statsbor borde betala två kronor mer per mil för diesel- och 60 öre mer för bensindrivna transporter. Jag fick veta det av en slump, genom ett facebookinlägg av journalisten och författaren Arne Müller.

En ledare av Oksanen i tidningen Hela Hälsingland, inspirerade mig att ladda ner en fil från SCB om inkomster och ränteavdrag. Statistiken visar att danderydsborna tjänar mest. Där ligger medianlönen i grova slängar på 360 000/år, vilket är ungefär 100 000 mer än genomsnittet för en umebo. Att många rika bor i Danderyd visste vi redan, men få har nog tänkt på att de i snitt gör ränteavdrag 14 000 kronor per år. Snittet för en umeåbo är 4 000 kronor vilket i sin tur är dubbelt upp mot vad en åselebo gör. I Åsele är medianlönen dessutom 50 000 mindre per år än i vår residensstad.

Vad är då sensmoralen med att rada upp alla dessa siffror? Jo, att det tydligen är OK att staten ger bidrag till dyra bostäder, vägar och utsläpp där många och tämligen rika bor. Att kalla en danderydsbo för tärande är att ta i, men jag undrar om de själva någon gång tänker på att deras leverne också i högsta grad påverkar statskassan. För bidrag och ränteavdrag är två minusposter. Skillnaden är möjligen att det ena låter lite finare än det andra. Enligt nyhetsbyrån Siren kostar ränteavdraget statsbudgeten 22 miljarder kronor. Det skulle finansiera landsbygdskommitténs föreslagna satsning i 23 kommuner – 44 gånger om!

Måhända låter det surt, men jag är trött på att inlandsbor som tjänar minst, betalar högst skatt och att vi dessutom ständigt ska slåss för att bli hörda. Jag är trött på att satsningar i glesbygd kallas bidrag och att de ofta blir ifrågasatta, medan samma sak i städerna kallas för investeringar och att summorna sällan granskas där. Det behövs faktiskt inga avancerade kunskaper om statistik eller i matematik för att hitta fakta som slår hål på den gängse bilden av staden som närande och allt utanför som tärande.

Presstödet är ett bidrag som är till för allsidig nyhetsförmedling, opinionsbildning och demokratisk debatt. Vi som bor i skogslänen betalar skatt också för det jobbet. Så sätt igång!
Inez Abrahamzon

Publicerad februari 2018

 

, , , , , , , ,

Inga kommentarer ännu.

Kommentera