Publicerad den 2 kommentarer

Skulle vi stå ut med Karl-Bertil Jonsson och ifrågasättande hjältar – i verkligheten

Karl-Bertil Jonsson, en övertyga idealist, som går från tanke till handling. Bild från Scalateaterns föreställning: ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” med Anton Lundqvists i huvudrollen.

Så här efter julhelgen är det uppenbart att mat, musik och medmänniskor påverkar hur vi mår och tänker. Givetvis beror det förstås också på vilka val vi gör. Med det sällsamma tv-bruset från Karl-Bertil Jonssons jul i bakgrunden är det lika enkelt att googla fram filmer på brutala halshuggningar som att beställa tyllgardiner. Tiderna har förändrats, utbudet ser annorlunda ut, men hur mycket har vi människor själva ändrats?

De historiska förebilder vi hyllar i filmer och i de sedelärande sägner vi så gärna återberättar – skulle vi stå ut med huvudpersonerna i verkligheten?
Skulle vårt vredesmod emot Posten vändas till glädje om vi visste att den portabla blåtandhögtalaren fick sprida glädje hos någon hemlös eller att grytsetet från Ikea hamnat hos någon nisse i Hökarängen?

Och kan hårda bruttonationalprodukts-hjärtan vekna av insikten att tomten inte bara tömt barskåpen utan att han även (efter att ha läst Mollys och Melvins brev i sociala medier) tagit med alla vapen till Nordpolen. För att världens barn ska slippa såväl fyllefester som krig?

Skulle vi stå ut med en tomte som tömmer barskåpen och att paketen hamnar hos någon nisse i Hökarängen?


Skulle våra ögo
n tåras av stolthet när ungdomar ena dagen anklagar etablissemanget för att inte ta ansvar för att i nästa stund dilla om att vända andra kinden till? Eller skulle vi också uppbragda tala om autistiska glasögonormar eller anklaga dem för att sprida irrläror?

En sak kan vi i alla fall lära av vår historia. När ett land är i gungning kan förändringar ske. Både till det sämre och till det bättre. Det nu hundraåriga beslutet om lika rösträtt hade inte klubbats igenom den 17 december 1918 utan år av hungersnöd, risk för storstrejker och skräck över att fotfolket skulle följa Tysklands och Rysslands exempel och göra revolution. Vi vet också att vårt samhälle utvecklats tack vare ettriga språkrör som Ellen Key och Elin Wägner samt människor som under decennier enträget mobiliserat sina skaror och samlat in tusentals och åter tusentals namnunderskrifter för människors lika värde. De blev tidvis hånade, förlöjligade och demoniserade men så här i efterhand är vi stolta. Vilket är en tröst, om än rätt så klen, för oss som just nu kämpar i motvind för att göra våra röster hörda i andra rättvisefrågor.

Historien ger tröst, om än rätt så klen, för oss som kämpar i motvind för nutida rättvisefrågor


För att fira
våra första hundra år med folklig demokrati har regeringen tillsatt en kommitté som i samverkan med skolor, ideella organisationer, myndigheter och kommuner ska planera, samordna och genomföra insatser för att stärka demokratin. Det är bra och direkt nödvändigt. Vore det inte juletider skulle jag dra till och säga att vi också vill se ett uns av demokratiskt jävlar-anamma i dagens riksdag och en ny regering.

Men istället tänker jag fortsätta nära drömmen om regeringstider där olika ses som effektivt och demokratiskt värdefullt. Jag gör det tillsammans med Forest Gump. Hjälten som aldrig kommer att bli den skarpaste kniven i lådan. Men hanföljer hjärtat och tänker tamejtusan rätt.
Inez Abrahamzon

Publicerad den Lämna en kommentar

Att våga vara människa och inte en lort

Att värna demokrati handlar om att våga ta ställning och säga ifrån. Trots rädsla och obehag.

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Almedalen känner jag verkligen ett behov av att lyfta problemet med att rasistiska, nazistiska och fundamentalistiska organisationer får härja runt på gator och torg. Hot och hat är deras drivkraft.

Jag stod på Donners plats och lyssnade på Gudrun Schyman när ett gäng dök upp och ställde sig precis bredvid mig. De gör en grej av sina entréer, går för nära talare, filmar och väcker så stor uppmärksamhet som bara möjligt är. På ryggen av deras vita skjortor står: ”Vi är inga politiker, vi är folket”

Jag är inte särskilt rädd eller lättskrämd av mig, men den här gången fick jag repa mod för att stå kvar. Att det mest troligt fanns civilklädda poliser och Säpo på plats var inget som jag tänkte på där och då. Om någon inte visste det förut, så är det här grabbarna som knuffar kvinnor med regnbågsflaggor och slår folk på käften i största allmänhet. För att de kan och för att deras mål är att sprida skräck. Tungt kriminellt belastade personer som tycker att de representerar ”etniska nordbor”.

Rasbiologi blir viktigare än människors lika värde

Hatet och hoten riktas mestadels mot politiker och därutöver till människor som, enligt deras normsystem, inte är tillräckligt normala eller tillräckligt svenska. Vad svenskhet är bestämmer de. Det räcker inte med medborgarskap eller hundratals år i Norden. För dem är rasbiologi viktigare än alla människors lika värde.

Under veckan som gått har ministrar, partiledare, riksdagsledamöter och många andra samhällsengagerade blivit omringade, hotade och skrämda. Jag förstår att poliser gjort det som de ansett varit det bästa. Men det ger verkligen fel signaler att det är de utsatta som ska flytta på sig. Jag vill känna tillit till vårt rättssamhälle. Tro att polis och militär är våra vänner och beskyddare, just för att jag vet vad som hände i Ådalen 1931 och före andra världskriget. Vi måste bara ha lärt oss något av vår historia!

Martin Luther King sammanfattade den demokratiska utmaningen med orden: ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”

Civilkurage är att ta ställning trots rädsla och obehag 

Humanism handlar om att ta ställning och visa civilkurage, trots risken att själv drabbas av obehag. Att visa mod, trots rädsla. ”Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, säger Jonatan till sin lillebror i Astrid Lindgrens saga om bröderna Lejonhjärta.

Vi är många som varit på tok för tysta. Det här får bli ett av mina bidrag i kampen mot ondska och intolerans. Vad blir ditt?
Inez Abrahamzon

Publicerat juli 2018

 

Malin Rönnblom, professor i statskunskap, skriver om hoten i sin krönika i VK

Niklas Orrenius, DN, skriver: Det går inte vara färgblind inför en folkmordideologi

Artikel i Helagotland om att autistisk man blev misshandlad på Donners plats

Jan Scherman, fd chef för TV4, numera frilansare skriver i Aftonbladet om polisens agerande.

Polisen skriver om Almedalen på sin hemsida

Majoriteten av svenskarna vill förbjuda nazistisk organisering, skriver SVT,
än så länge, är det endast  F! som driver den frågan.

Artikel i NSD om att Finland har förbjudit nazistorganisationer och vad som behövs för att göra samma sak i Sverige.