”Du kan ju flytta”. Jag vet faktisk inte hur många gånger och hur många varianter av det budskapet som jag hört under min levnad. Det är inte att orden sägs eller skrivs som är värst. Det som gör mig galet arg är sammanhangen där det sker och sättet det görs på.
Häromsistens var det som en kommentar på ett inlägg om att privatpersoner, omsorg och företag behöver mobiltäckning i hela landet. Jag trodde att det här handlade om självklarheter. Men icke, inom bara några minuter kom första kommentaren.
”Bor man i en liten stuga utanför samhället får man väl acceptera det. Eller tycker du att staten, vi skattebetalare, ska betala för en separat mobilmast för flera hundra tusen styck.” Och så kommer orden. ”Han har ju ett val att flytta närmare samhället där det finns täckning.”
Strukturproblem förminskas och görs till personliga särintressen
Och vips så är problemet personligt och inte strukturellt. Frågan blir förminskad till att enbart handla om någon enstaka person ute i ”urskogen”. Att det handlar om säkerhetsaspekter för vård och omsorg likväl som förutsättningar för företag att kommunicera med kunder blir helt ointressant. Likaså det faktum att land- och glesbygd utgör fundamentet för människors överlevnad och att exploatering och skatter från privatpersoner och företag i högsta grad genererar pengar till staten även från glesa bygder.
Ovanstående kommentar, och sisådär ett tusental till, verkar också med någon slags självklarhet utgå ifrån att alla problem beror på att människor genom plötsliga infall bestämt sig för att bygga bo där ingen service finns. Historielösheten blir slående. Om jag tar mig själv som exempel så är jag femte generationen på min gård. När mina förfäder satte bo, tänkte de inte på mobiltäckning, utan på överlevnad. Men även i små byar som Latikberg utvecklades sedan service i form av affärer, jordbrukskassor, postkontor, skolor, telefonledningar och vägbelysning för att bara ta några exempel.
Mannen från Liljeholmen får ursäkta men han råkar vara ett både färskt och strålande exempel på hur dialoger kan se ut. Det som gjorde honom mest upprörd var att det fanns tillgång till fiber i glesbygd, när inte ens han, som bara bodde någon kilometer utanför Liljeholmen hade det. Vän av ordning skulle ju då förstås kunnat föreslå en flytt på någon kilometer. Men det vore ju att slå under bältet. För givetvis ska grundläggande service finnas även utanför Liljeholmen. Det är viktigt och det är angeläget.
Människor och bygder ställs mot varandra i all oändlighet. Och jag tänker: Har vi inte kommit längre än så här i vår utveckling?
Det jag vänder mig emot är att människor och bygder ständigt ställs emot varandra. Centrum – periferi, nysvensk – ursvensk, hetero – hbtq och så vidare i all oändlighet. Att härska genom att söndra har varit en effektiv metod i tusentals år. Julius Ceasar använde det med stor framgång för 2000 år sedan. Och jag tänker: Har vi inte kommit längre än så här i vår utveckling?
När jag är i affekt tänker jag också: Om vi som tycker att viss service ska finnas i hela landet och som bor ”fel”, det vill säga i förorter och lands- och glesbygd, ska skylla oss själva och flytta. Vart ska vi flytta? I vilket land eller bostadsområde är det passande att ifrågasättare av maktspel och centralistiska tolkningsföreträden bor?
För mig är problembilden självklar. Vi behöver inte skapa ett ännu mer kluvet land. Vi behöver tvärtom enas om tagen och samla våra krafter för att stärka både varandra och demokratin. Vi behöver manifestationer som Landstormen. Boka bussarna. Vi ses på Mynttorget den 25 augusti!
Inez Abrahamzon
Publicerad aug 2018
Länk till inslaget om Bo Andersson i Selet, Ragunda kommun. Vill du ha text, klicka på bilden till vänster om kugghjulet.
Om Bo och fiber
Bo är pensionär och har tidigare varit ordförande för Hela Sverige ska leva, Jämtland. Fiber drogs in i samarbete med Byanet, Telenor och Jordbruksverket. Förutom många timmar eget och ideellt arbete så har varje hushåll (närmare 300) betalat 9 200 kr för installationen.
Ett antal byar har tillsammans bildat en en egen fiberförening, en normalkostnad för tv och internet är cirka 1000 kr/månad, bland annat beroende på val av kanalutbud. TV-licens betalas separat. Källa: Bo Andersson.
