Det är länge sedan jag varit så upprörd som den här hösten. Jag känner mig ursinnig och samtidigt i händerna på makthavare som tar till hela färgpaletten för att uppvisa både nonchalans och arrogans.
Hur problem med utebliven plogning i vårt land hanteras är visserligen bara toppen på ett isberg, men det är symboliskt. Ni som följt frågan vet att Inga-Lill Örjegren som är ordförande i Kanaans vägsamhällighetsförening är en av dem som påtalat problemen med Trafikverkets nya upphandlingsregler. Hon har bland annat skrivit till Sveriges kommuner och landsting, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Näringsdepartementet.
Infraktrukturminister Tomas Enroth, (S) har i svepande ordalag sagt att entreprenörer, Trafikverket och enskilda väghållare behövde ta sitt ansvar. Men att plogade vägar i högsta grad är ett nationellt intresse för att säkerställa att blåljuspersonal tar sig fram, att omsorg, post och andra serviceorgan kan fullgöra sina uppdrag och för att vuxna och barn ska ta sig till skolor och jobb kommenterades inte. Att människor, företag och allmännytta i glesbygd behöver en fungerande infrastruktur är möjligen självklart i teorin men inte i praktiken!
Ingen ifrågasätter maktordningen och ser härskarteknikerna som tydligt signalerar att folk ska acceptera den och hålla käft!
Trafikverkets försöker tvärtom göra det orimliga rimligt, genom att lägga skulden för att plogningen inte fungerar på andra.
”Det har tidigare hänt att underentreprenörer plogat även där de inte skulle.
– Trafikverket betalade för något som man inte begärt. Vi måste som skattefinansierad förvaltning noga följa upp vad vi får för pengarna, säger Bengt Olsson på Trafikverket till Aftonbladet.”
Bengt Olssons uttalande har citerats vitt och brett utan att någon verkar fundera på vad det är han egentligen säger. Jag tror att han skarvar grovt eller ljuger.
Det måste i annat fall vara historiskt att Trafikverket gjort upphandlingar för ”en hop vägar” utan att precisera vilka. Eller att det betalat för något annat än det som upphandlats. Det är inte ens sannolikt. Det Olsson faktiskt säger är att fler vägar än tänkt har plogats. Men istället för att applådera eller idka självrannsakan, görs ett uttalande som insinuerar fusk. ”Påförande av skuld och skam” är en känd härskarteknik. Syftet är att folk ska acceptera maktordningen och hålla käft!
Skyll er själva eller flytta!
Glesbygdsbor ska helt enkelt skylla sig själva när de valt att bo ute i obygderna – eller flytta. För oss gäller inte normen om människors lika värde. Skulle det annars vara politiskt möjligt att ta bort kommunikationsmöjligheter utan att ersätta det med ett mobilnät där det åtminstone går att ringa 112? Var annars kan akutvård erbjudas som förutsätter ”rätt väder” och poliser hänvisa till kostnadseffektivitet när larmen går? Och nog är det symboliskt att här, där nätavgifterna är högst, finns elstolpar där transformatorerna skjuter blixtar året runt.
Hur många exempel till behövs för att fatta att det här handlar om strukturer som hämmar utvecklingen av områden som är viktiga för hela vårt land? Har Sverige verkligen råd med det?
Inez Abrahamzon
Det här är mitt tredje inlägg om plogning av vägar. Texterna är till stora delar publicerade i Lokaltidningen under hösten 2018. Läs gärna också:
Diskriminering är normalläget i glesbygd
