Publicerad den Lämna en kommentar

Våga utmana flyttströmmen

Det finns givna roller som vi i glesbygd förväntad förhålla oss till. En av dem är att korkskallar stannar i glesbygd, för att det inte förmår annat, medan de modiga och smarta flyttar.

Att korkskallar bor kvar i glesbygd medan smarta flyttar verkar vara en historia som är värd att berätta hur många gånger som helst. Själv måste jag ha växt upp i någon form av skyddat akvarium eftersom jag i ett tidigt skede fick lära mig att jag var klipsk, stark och att mina arbetsinsatser var lika viktiga som mina bröders. Ända fram till tonåren trodde jag på fullt allvar att jag och mina vänner var lika bra som alla andra.

Men mina blå dunster om likvärdighet har numera förbytts till ett slags klarseende om att vi som bor i glesbygd bör ikläda oss vissa roller för att inte bli allt för obehagliga. Det blev jag brutalt varse redan på 90-talet under en filmfestival med enbart landsbygden i fokus.  De arketyper som vi förväntas välja har troligen funnits i mer än 100 år och gestaltades mer eller mindre i alla filmer. Den elake fadern, som var utvecklingsfientlig och emot allt och alla. Jordemodern, som kunde stycka en gris och föda barn – samtidigt. Den bidragsberoende sonen, som var för ful för en kvinna och för lat för ett jobb. Den obegåvade dottern, som varken ville eller kunde boka en tågbiljett och därför satte bo med sin kusin. Kulturbäraren, som till fulländning kunde läsa naturen, men inte en bok. I filmerna fick vi även uppleva modet och kampen när den begåvade dottern/sonen bröt sig loss och flyttade.

Vår egen och andras hjärntvätt skapar felaktiga förutsättningar, förväntningar och förutsägbara resultat

Dess värre projiceras de här typerna fortfarande gång på gång i filmer, teater och allehanda medier. En hjärntvätt som givetvis även visar sig i forskningsresultat. Häromsistens via Linköpings universitet där analyser gjorts på mönstringsresultat för 1,29 miljoner svenskfödda män, som visade att de som studerar längre och har lite högre IQ flyttat från vischan. Förutom att vi tänker, socialiserar och skapar bättre när vi bor i städer, drar forskarna glädjande nog även slutsatsen att städernas tillväxt beror på att begåvade individer flyttar in. Här kan jag faktiskt helt gratis, men utifrån beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund, tillägga att städernas tillväxt bygger på att resurser av allehanda slag kontinuerligt tillförs från lands- och glesbygder. Fundamenten för liv och existens gror nämligen i mylla inte betong. Utan exploatering skapas ingen ekonomiskt tillväxt. Det är priset som några sätter och som andra – både områden och generationer – får betala.

Även om det är lätt att reta upp sig på att Linköpings universitet inte problematiserar hur små förutsättningarna är att utbilda sig i glesbygd, hur urbaniseringen koncentrerar kvalificerade jobb och att de inte heller gör några jämförande analyser av begåvning på exempelvis sådana som mig: Kvinnor och män med en massa högskolepoäng som aktivt väljer att flytta tillglesbygd, så finns skäl till självreflektion. I klartext: Vad fan beror det på att våra ungdomar blir klokare när de flyttar? Vad sätter vi själva upp för glastak?

Vad fan beror det på att våra ungdomar blir klokare när de flyttar?

Forskningrapporten Vinna och försvinna?: Drivkrafter bakom ungdomars utflyttning från mindre orter av Lotta Svensson, från samma universitet, visar att vi i glesbygd ser upp till barn som flyttar och ner på de som stannar. Det är finare att diska på Grand Hotell och hänga på krogen än att engagera sig i byaföreningen och jobba natt på sjukan. Det har också visat sig att ungdomar som flyttat inte känner att de är välkomna tillbaka. Jag har precis samma erfarenhet, men har numera fattat att det handlar om egna och andras föreställningar och förväntningar. Jag har också förstått att vidgade vyer ger bredare perspektiv, oavsett åt vilket håll flyttlasset går. Men en sak är säker. Det behövs betydligt mer mod och jävlaranamma för att flytta mot strömmen än att flytta med den.
Inez Abrahamzon.

Avhandlingen visar att samhällets grundstrukturer har ett stort inflytande på ungdomarnas flytta/stanna-beslut. Viktiga faktorer är de faktiska förhållandena i samhället där unga har olika tillgång till resurser, såväl ekonomiskt, socialt som kulturellt. I flytta/stanna-frågan har den samhälleliga genusordningen har stor genomslagskraft. Likaså spelar spänningen mellan centrum och periferi en väsentlig roll – där makten att definiera vad som är ”rätt” och ”naturligt” sammanfaller med värderingar av hur ungdomar ”är” och ”ska vara”.”
Utdrag från Abstract i rapporten Vinna och försvinna?: Drivkrafter bakom ungdomars utflyttning från mindre orter
.

BOKTIPS!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.