F\u00f6rrf\u00f6rra helgen lyssnade jag p\u00e5 den politiska debatten p\u00e5 landsbygdsriksdagen. Och efter sis\u00e5d\u00e4r 30 \u00e5r har budskapet landat att klyftorna mellan st\u00e4der och landsbygder \u00f6kat. <\/strong>Fler och fler inser ocks\u00e5 att vi beh\u00f6ver utmana\u00a0\u00a0storstadsnormen. Det sistn\u00e4mnda \u00e4r sv\u00e5rt.<\/p>\n Ibland rodnar jag<\/strong> n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 hur jag sj\u00e4lv med st\u00f6rsta frenesi hj\u00e4lpt till att uppr\u00e4tth\u00e5lla bilden av den stereotypa landsbygdsbon utan att fatta b\u00e4ttre. Exempelvis n\u00e4r tidningen Land skulle g\u00f6ra en artikel om eldsj\u00e4lar. P\u00e5sken var i ant\u00e5gande och v\u00e4dret bed\u00e5rande. Och n\u00e4r intervjun var f\u00e4rdig skulle den f\u00f6rst\u00e5s kompletteras med en bra bild. Det hela slutade med att jag letade fram en gammal j\u00e4rngryta, rullade ut den i skogen och gjorde upp eld. Fin bild, men vad var det f\u00f6r budskap som tre p\u00e5skk\u00e4rringar r\u00f6rande i en gryta s\u00e4nde ut, n\u00e4r tidningen kom i tryck? Att bevara kulturarvet har blivit en del av v\u00e5r identitet<\/p><\/blockquote>\n En av mina<\/strong> st\u00f6rsta aha-upplevelser var n\u00e4r jag p\u00e5 90-talet bj\u00f6ds in f\u00f6r att som \u201dung kvinna fr\u00e5n glesbygden\u201d kommentera Sveriges f\u00f6rsta filmfestival med landsbygd som huvudtema. Arrangemanget visade sig bli en megasucc\u00e9. Alla celebriteter fr\u00e5n kultur- och journalistk\u00e5ren var p\u00e5 plats. Vilket visade sig bli ett dilemma, eftersom projektledaren verkade tycka att det var pinsamt att en ok\u00e4nd person som jag, skulle f\u00e5 vara med och avsluta festivalen. Lyckligtvis fattade jag inte det, utan s\u00e5g filmer som aldrig f\u00f6rr och f\u00f6rs\u00f6kte dessutom vara med p\u00e5 alla workshops och fester som fanns till buds. Jag var yngre d\u00e5, men det blev tuffa dygn. Natten f\u00f6re den stora avslutningen satt jag p\u00e5 mitt rum och funderade p\u00e5 vad jag sett. Fram p\u00e5 sm\u00e5timmarna var min analys av hur landsbygdsbor gestaltades, klar.<\/p>\n Jag hade sett<\/strong> fyra typer av m\u00e4n. Den inskr\u00e4nkte fadern. Han som menade att allt var b\u00e4ttre f\u00f6rr. Bak\u00e5tstr\u00e4varen och r\u00e4ttshaveristen. Han hade i sin tur tv\u00e5 s\u00f6ner. T\u00f6lpen som blev f\u00f6r full p\u00e5 dansen och som f\u00f6rst\u00e5s blev br\u00e4dad av den tillf\u00e4lligt bes\u00f6kande killen fr\u00e5n stan och s\u00e5 hade han den beg\u00e5vade sonen. Killen som i slutscenen \u00e5kte iv\u00e4g, samtidigt som hela biosalongen drog en djup suck av l\u00e4ttnad. Men den fj\u00e4rde manstypen var den som f\u00f6rsatte mig i de st\u00f6rsta bryderierna. En ursnygg senig glesbygdsbo, ibland same, i f\u00f6rgrunden till en dramatisk vildmarksvy. Ett naturn\u00e4ra kraftpaket\u2026 Men magin f\u00f6rsvann n\u00e4r jag ins\u00e5g att det lika g\u00e4rna kunde ha varit en \u00e4lg.<\/p>\n I filmen<\/strong> \u201dJorden \u00e4r en syndfull s\u00e5ng\u201d steg jordemodern fram. Kvinnan med \u00f6verarmsm\u00e5tt av samma kaliber som midjem\u00e5tten hos filmstj\u00e4rnorna i Hollywood. Sinnebilden av hon som kunde f\u00f6rl\u00f6sa en kalv och g\u00f6ra egna barn – samtidigt. I andra filmer steg den talangfulla dottern, likt den beg\u00e5vade sonen, i slutscenen p\u00e5 t\u00e5get till utveckling och frihet. Och s\u00e5 fanns den tredje typen. Hon som blev kvar. Kvinnan som inte var tillr\u00e4ckligt m\u00f6blerad i skallen f\u00f6r att hitta till fembussen. Typen som jag skulle representera. Milda makter!<\/p>\n De beg\u00e5vade steg p\u00e5 t\u00e5get och reste till utveckling och frihet<\/p><\/blockquote>\n Insikterna var<\/strong> provocerande. Det skulle bli f\u00f6r pinsamt att ber\u00e4tta. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att bara vara glad och tacksam. H\u00e4r skulle den h\u00e4r historien kunnat sluta. Om inte projektledaren n\u00e5gon timme f\u00f6re slutvinjetten lagt huvudet p\u00e5 sned, suckat djupt och sagt att han best\u00e4mt att jag skulle f\u00e5 tala f\u00f6rst, eftersom jag annars skulle f\u00f6rblekna bakom de andra. Det var d\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att ge tillst\u00e4llningen riklig kul\u00f6r. Drog hela rasket och lite till, framf\u00f6r en publik som fick allt mer stirrig blick och h\u00e4ngande haka. Efter\u00e5t gick jag ner fr\u00e5n scenen och sk\u00e4mdes. F\u00f6rstod att det varit enklare och kanske ocks\u00e5 klokare att tacka och h\u00e5lla k\u00e4ften.<\/p>\n Det tar n\u00e4mligen<\/strong> p\u00e5 krafterna och psyket att utmana den urbana normen. F\u00f6r det handlar om att v\u00e5ga vara osmidig och obekv\u00e4m. Vem gillar det? publicerad maj 2018<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rrf\u00f6rra helgen lyssnade jag p\u00e5 den politiska debatten p\u00e5 landsbygdsriksdagen. Och efter sis\u00e5d\u00e4r 30 \u00e5r har budskapet landat att klyftorna mellan st\u00e4der och landsbygder \u00f6kat. Fler och fler inser ocks\u00e5 att vi beh\u00f6ver utmana\u00a0\u00a0storstadsnormen. Det sistn\u00e4mnda \u00e4r sv\u00e5rt. Ibland rodnar jag n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 hur jag sj\u00e4lv med st\u00f6rsta frenesi hj\u00e4lpt till att uppr\u00e4tth\u00e5lla […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,12,13],"tags":[106,102,104,103,105],"class_list":["post-1971","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allmant","category-landsbygdsutveckling","category-politik","tag-den-urbana-normen","tag-filmfestival","tag-kulturarv","tag-landsbygdsbor","tag-urban-norm"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1971"}],"collection":[{"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1971"}],"version-history":[{"count":16,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1971\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1988,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1971\/revisions\/1988"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1971"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1971"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/inez.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1971"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n
\nProblemet \u00e4r att <\/strong>jag, eller kanske kan jag s\u00e4ga vi, \u00e4r s\u00e5 hj\u00e4rntv\u00e4ttade att bevara kulturarvet att vi inte ifr\u00e5gas\u00e4tter rimligheten i det. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt har det blivit en del av v\u00e5r identitet att h\u00e5lla upp markerna och se till att det finns service och \u201dliv p\u00e5 landet\u201d.<\/p>\n
\nMen vi kan inte f\u00f6rv\u00e4nta oss att andra ska g\u00f6ra det \u00e5t oss.\u00a0Vi beh\u00f6ver sj\u00e4lva ifr\u00e5gas\u00e4tta ett existensber\u00e4ttigande som bygger p\u00e5 att vara till nytta f\u00f6r andra. Vi \u00e4r r\u00e4tt och sl\u00e4tt viktiga. Basta! N\u00e5got \u00e4r helt galet n\u00e4r land- och glesbygd ena stunden ska f\u00e5 en slant och st\u00f6d, f\u00f6r att i n\u00e4sta sekund vara l\u00f6sningen f\u00f6r v\u00e4rldens klimathot. Vem beh\u00f6ver vem?<\/p>\n