Pressad vårdpersonal söker argument för att slippa patientre

Att något gått helt snett med vården blir alltmer tydligt. Den politiska oförmågan att hitta långsiktigt hållbara system skapar osunda kulturer med lögner som verktyg för att överleva press och stress. Det är ineffektivt och smärtsamt för alla. ”Det sätt som vi förväntas jobba på nu är sjukt”, berättar en sköterska i förtroende.

För några år sedan opererade jag ena foten. Leder är känsliga för infektioner, därför görs de operationerna först och jag skulle vara på plats redan klockan 7. I kallelsen bad de mig att komma i god tid, så jag var där tidigt, men receptionen var stängd. Kvart över sju, när jag kom inrusande på operationsavdelningen, stod operations- och narkosläkare och väntade på mig. Sådant blir dyrt. Redan då tänkte jag tipsa regionen om att öppna receptionen tidigare. Men skulle någon bry sig?

I sommar fick jag erfara vården ännu en gång, nu via 1177. Jag ringde för att jag behövde medicinsk hjälp, men dessvärre var mina symtom inte de rätta. Rådet blev att ta en Alvedon. När jag frågade på vilka grunder personen gjorde den bedömningen, blev svaret att hon följde ett protokoll. ”Du gör en felaktig bedömning”, sade jag. ”Du kan skriva ett meddelande till din vårdcentral via 1177”, blev svaret. 

Det är tvära kast mellan att ta en Alvedon och akuttransport till lasarett, men det var där jag landade. Sådant blir dyrt. Och jag är långt ifrån ensam om den erfarenheten. 

Tioåriga Tilde blev hemskickad med hostmedicin, några dagar senare var hon nedsövd och kopplad till livsuppehållande apparater eftersom hennes hjärta sviktade. En man i Ammarnäs dog efter en hjärtinfarkt när Telias nät låg nere i ett och ett halvt dygn. Frun kunde inte ringa, stressad körde hon i väg för att tanka bilen, men det gick inte heller eftersom automatens betalsystem var kopplat till samma telenät. Jag vet inte om hon ringde 112 och inte heller om andra operatörer då kunnat gå in, men det kan ingen garantera när mobiltäckningen är usel. 

En vän från en närliggande region sökte också hjälp via 1177 och fick rådet att kontakta läkare. Symtomen kunde tyda på en tumör. Hon gjorde det och fick akutremiss. Två veckor senare ringde hon igen för att höra vad som hänt och fick ett snorkigt svar: ”Det är över hundra personer före dig i kön. Du kommer aldrig att bli kallad förrän till hösten.” Min vän frågade då om hon kunde få en remiss till en annan instans och fick svaret att den kvoten är redan fylld. Vilket var en lögn, eftersom det visade sig vara fullt möjligt att bli undersökt snabbare. Operationen av cancertumören kommer också att ske långt före det tänkta läkarbesöket i höst.

En av nätterna som jag tillbringade på lasarettet hade jag ett samtal med en av sköterskorna. Jag berättade hur mycket bättre jag mådde, men också hur oväntat psykiskt påfrestande det varit att inte bli hörd. 

”Jag vet varför det blivit så här”, svarade hon. ”Trycket på vården har blivit stort, avdelningarna är överbelastade och alla söker argument för att inte ta emot patienterna. Jag har världens bästa jobb, men jag ogillar det sätt vi förväntas jobba på nu. Det är sjukt.” 

Givetvis har hon rätt. De som finns på golvet, professionerna, vet vad som fungerar respektive inte. Men blir de hörda? Hippokrates, som levde före Kristus och kallas läkekonstens fader, betonade förutom naturvetenskapliga studier även erfarenhetens betydelse. När blev det omodernt?

Det är många år sedan jag låg på en bår i en taxi på väg genom en snöstorm för att föda barn. Med i taxin fanns på den tiden en barnmorska och ingen hade ens kommit på tanken att ha studiecirklar om att föda barn i bil. Eftersom kvinnor kan ha förvärkar flera dagar före sin förlossning frågade jag barnmorskan en tid efteråt hur hon kunde veta när det var dags. Hon tänkte en stund innan hon svarade. ”Det hörs på rösten. Det är något i rösten som gör att jag vet.” Hon följde inga protokoll, hon lyssnade. Lyssnandet var sannolikt också förklaringen till att inga allvarliga komplikationer skedde under 25 års tid på BB i Vilhelmina. Trots det var det politiska huvudargumentet för dess nedläggning att det var för riskabelt för mammor att föda där. Utredningen, gjord av experter från Uppsala, slog fast att det var säkrare att föda barn i ambulans. Bristen på ambulanser problematiserades däremot inte. Argumenten för försämringar av vården känns tyvärr fortfarande igen.

Under samma tidsepok reste barnläkaren Lars H Gustafsson land och rike runt och undervisade andra läkare med huvudbudskapet: ”Lyssna på mammorna, där hittar ni vägen till svaret.” På Hotings hälsocentral bestämde sig två läkare för att själva ta emot samtalen från patienterna. En dag när de kom till jobbet var väntrummet tomt på akutpatienter. Befolkningen kände sig trygga, de visste att de kunde få direktkontakt och hjälp när det behövdes. Sådant är kostnadseffektivt.

Om vård ska bygga på distansteknik och robotliknande svar kan den lika gärna genomföras av AI.

Att något gått helt snett med vården blir alltmer tydligt. Den politiska oförmågan eller oviljan att hitta långsiktigt hållbara system skapar osunda kulturer. Stress och press gör att människor tar till lögner och distanserar sig, för att själva överleva. Det är kostsamt, ineffektivt och smärtsamt för alla som drabbas. Att försöka lösa problemen genom att låtsas att de inte finns, gör dem ännu större. Det är faktiskt en av förklaringarna till överbeläggningarna. Jag fick uppmaningen att själv ta kontakt med en specialistklinik, men ingen berättade vad jag skulle ställa för fråga? Vilka råd skulle jag ta med mig till min vårdcentral för att få den akutvård jag behövde just då? Som research och för sakens skull har jag skrivit till kliniken via 1177, men ännu inte fått något svar. Det här påvisar ännu ett systemfel. För det kan banne mig inte vara patientens ansvar att styra upp vården! 

Två läkare i min bekantskapskrets med lång erfarenhet bekräftar att utvecklingen blivit allt mer byråkratisk. Provresultat och patientsvar ska vara de rätta, för att rättfärdiga de insatser som sätts in. De privilegierade kan gå förbi köerna, medan andra väntar och dör, oavsett var i landet de bor. 

Om vård ska bygga på protokoll, distansteknik och robotliknande svar kan den lika gärna genomföras av artificiell intelligens. Pengarna borde då i stället användas till läkare och sköterskor som kan lära ut lyssnandets konst. För det är där svaren finns, både för patienter och politiska beslutsfattare.

Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, juli 2024