Det behövs ingen diktator för att avskaffa demokratin

Demokratin kan snabbt avskaffas av våra demokratiska företrädare. Vår tystnad och passivitet underlättar. Det räcker med att vi blir bekväma, förenklar problemen och medverkar till att peka ut syndabockar. Demokrati handlar om att lyssna, respektera och om rätten att ha olika åsikter. Fem steg som snabbt monterar ner demokratin.

Det krävs inte en diktator för att underminera demokratin. Det räcker med att vi blir bekväma, förenklar, pekar ut syndabockar och slutar ta eget ansvar. Sorry, men demokrati handlar faktiskt om att orka lyssna på, och dessutom respektera, dem som tycker annorlunda – även när vi själva blir provocerade. Inskränkthet och självgodhet är farliga fällor. När vi blir mer upptagna med att putsa vår egen gloria än att idka självrannsakan är demokratin illa ute. För då målar vi automatiskt in dem som tycker annorlunda i inskränkthetens hörn – precis de fasoner som kännetecknar diktaturer.

Det som sker i dagens debatter följer ett historiskt välkänt mönster. Historikern Timothy Snyder sammanfattar i sin bok Om tyranni (2017) lärdomar från 1900-talets totalitära regimer. Demokratier kan snabbt och effektivt monteras ned i fem steg.

Steg 1: Avlägsna politiska motståndare

Mussolini förbjöd oppositionspartier, politiska motståndare fängslades och fackföreningar krossades. Under Stalin blev misstänkta ”folkfiender” föremål för brutala utrensningar. Men hur står det till här hemma i Sverige? Lever vi efter den devis som tillskrivs Voltaire: ”Jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”? Knappast!

Värdeförskjutningen och polariseringen har blivit så total att det numera betraktas som okej att själv bete sig som ett svin i ord och handling mot dem som ”tycker fel”. Sociala medier innebär en gigantisk arena för den som vill nörda ner sig i träsk av förlöjligande och hån. Trump twittrade om Greta Thunberg och hon svarade, för att nämna två personer som verkligen kunnat mobilisera massorna. Personifiering, hat och hån blev det centrala och den politiskt intressanta debatten nära nog omöjlig att föra.

Problemet är att taket för obekväma samtal sänkts så lågt att yttrandefriheten begränsas.

De politiska pakter som bildas gör riksdagen tandlös eftersom besluten redan är fattade. Folk i gemen ogillar att beslut fattas i förväg av några personer ”i bastun”, men de tycks inte se att politik fungerar just så. De formella besluten tas visserligen i det offentliga rummet, men det demokratiska samtalet blir bara en formalitet. Liknande maktallianser skapas på alla nivåer. I min hemkommun kuppades oppositionen bort från alla insynsplatser under förra mandatperioden. Samma politiker som tidigare högljutt krävt insyn menade nu att ”allt finns ju i protokollen”. Kritiker beskrevs som lata gökungar som ville bli matade. Faktabaserad kritik avfärdades som känslostyrda utspel – och väljarna, som helst inte ville se sina egna företrädares demokratiska övertramp, svalde argumenten. Vi ser det vi vill se. Historien borde ha lärt oss att vara mer vaksamma. Formellt är det nämligen fullt möjligt att avskaffa demokrati, bara det görs via demokratiska beslut!

Steg 2: Skapa och förstärk en gemensam fiende

Diktaturer pekar alltid ut en fiende för att ena folket och legitimera makten. I Nazityskland var det judarna, i Stalinregimen ”folkfienderna” och i Mussolinis Italien kommunisterna. Samma retorik används i dag. 80 procent av våra rikspolitiker bor i städer eller större samhällen. Deras verklighet betraktas som allas verklighet. Den urbana normen styr vad som definieras som rätt och ”rättvist”. Allt annat blir särintressen.

Steg 3: Kontrollera information och sprid propaganda

Totalitära regimer hatar det fria ordet. Bara det som gynnar makten får publiceras, allt annat beskrivs som falska nyheter skapade av fiender. Propagandan hjärntvättar, journalister fängslas och sakkunniga förlöjligas. Även i Sverige utsätts journalister för mordhot.

En fara som ofta underskattas är självcensuren. När medier inte längre vågar gå emot sina läsare, när debattörer undviker ämnen av rädsla för drev och redaktioner väljer klickvänligt framför seriös granskning, så undermineras demokratin. Den svenska mediedebatten handlar i dag inte främst om kvalitet utan om misstro. Problemet är att taket för obekväma samtal sänkts så lågt att yttrandefriheten faktiskt begränsas. Kontroversiella ämnen undviks av redaktionerna för att hålla läsare nöjda – av rädsla eller feghet?

Steg 4: Skapa en atmosfär av rädsla och misstänksamhet

Övervakning, tipslinjer och angiveri – det är inte längre bara något auktoritära stater gör. Civil Rights Defenders varnar för att den svenska integriteten urholkas, steg för steg. Att känna tillit likställs numera med att vara naiv, eller rent av korkad. Stadsbornas rädsla för kriminalitet och otrygghet prioriteras i den politiska debatten, medan landsbygdens oro över förlorad samhällsservice ofta förbises eller avfärdas. Vad som är ”rätt rädsla” avgörs av majoritetens perspektiv, inte av vad som faktiskt händer.

Steg 5: Underminera rättsstaten och lagarnas skydd för individen

Kirunas nej till vindkraft kördes över trots kommunens vetorätt och kalkbrytningen på Gotland får fortgå. Det visar hur självstyre och miljöhänsyn kan upphävas när staten anser sig ha viktigare mål. Det motsatta sker med Sollefteå lasarett. Där har Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut och andra pekat på att nedläggningen av akutverksamheten riskerar att försvaga totalförsvaret, men regionpolitiker driver ändå igenom beslutet. Särskilt odemokratiskt agerar Centerpartiets företrädare, eftersom beslutet går stick i stäv med vad den extrainsatta stämman beslutat. Samiska rättigheter körs över i Kallakgruvan i Jokkmokks kommun.

Makt korrumperar. Demokratin kan snabbt och effektivt avskaffas av våra demokratiska företrädare. Vår tystnad och passivitet, som iakttagare, underlättar.

Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, juni 2025