Publicerad den Lämna en kommentar

Vart försvann fördelningsfrågorna?

EU-valet borde ha varit ett tillfälle där fördelnings- och rättvisefrågor lyfts. Men märkligt nog passar lands- och glesbygdsfrågor aldrig in i valdebatterna, varken i vid nationella eller europeiska val.

Äntligen är valtiderna över. För mig som är politiskt intresserad glesbygdsbo är de deprimerande att höra samma tugg varje valår, i timslånga debatter och i väntan på att någon ska säga orden lands- och glesbygd. Det är helt makalöst att det går att undvika att säga just de orden, med tanke på att det perspektivet finns, eller i varje fall borde finnas, i alla politikområden.

Det är också sanslöst märkligt att det går att prata klimat och miljö utan att sätta lands- och glesbygd i fokus. För hur ska omställningen rent praktiskt annars gå till? Det kan väl inte vara så illa att politiker i gemen tror att vi kan nå klimatmål utan att använda oss av naturresurser?

Makthavare lyfter bara frågor som de själva har framför näsan

Ja, det är lika bra att säga som det är. Jag blir mer och mer förbannad över den nonchalans och arrogans som partiföreträdare manifesterar genom att inte lyfta andra frågor än de som de själva har mitt framför näsan. Och nej, det går inte skylla på att lokala frågor inte passar in i EU-debatterna. Av tre skäl. Det ena är att förtätning och förglesning är ett globalt fenomen som i högsta grad drabbar alla europeiska länder. Det andra är att fördelningspolitiken börjar i Bryssel. Det tredje skälet är att då måste man i så fall vara konsekvent.

När gemensamma tågtidtabeller plötsligt diskuteras tar jag mig för pannan och funderar än en gång på vad det är som gör att intresset för postlådor flera mil från bostaden, plogning enbart på torsdagar, bankkontor som stängts, dyra elnätsavgifter, höga bränslepriser, nedlagda skolor, akutvård i grannkommuner och statliga verksamheter som centraliseras – inte verkar existera. Vare sig för utfrågare eller debattörer. Lands- och glesbygdsperspektiv verkar aldrig passa in, varken för nationella eller europeiska val. Det är förutom problematiskt mycket odemokratiskt.

I valtider borde timmar, inte bara sekunder, vikas till att diskutera strukturfrågor som exempelvis leder till att medborgare som betalar de högsta kommunalskatterna har minst service och att människor som bor i bygder som exploateras, inte får ta del av vinsterna från intrången.

Pengar behöver fördelas för att göra nytta 

Jag har aldrig varit någon stor EU-entusiast, men med tanke på att strukturfonder och olika pelare inom den europeiska unionen har syftet att minska klyftor och förbättra utveckling, sociala rättigheter och demokrati, fanns stora möjligheter att göra just EU-valet till ett forum där fördelnings- och rättvisefrågor lyftes. Men icke!

Säger som den engelska filosofen Francis Bacon. ”Pengar är som gödsel, till ingen nytta om de inte blir spridda”.
Inez Abrahamzon

Publicerad  maj 2019

 

 

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Tystnaden gör att Åkesson vinner mark

Det här inlägget fick på sin tid närmare 5000 delningar och en del uppmärksamhet i medier, (hittade en länk till Sveriges Radio)
Det ser ut som om jag var argare för fyra år sedan än vad jag är nu, men det är en chimär. Jag är lika frustrerad över tystnaden och över att flyktingar och invandrare får bära skulden för den urbaniseringspolitik som förts sedan 60-talet. Snart är det dags för EU-val igen. Kommer lands- och glesbygd, dvs den jord som föder beslutsfattarna, att komma upp på agendan den här gången?

Kommer kampanjen inför EU-valet den 26 maj 2019 bli en historisk upprepning, där ingen talar om lands- och glesbygden? Vilka kommer i så fall att representera oss i Europaparlamentet. 


OBS! Nedanstående text publicerades första gången den 26 maj 2014

Gårdagens val till EU-parlamentet var en kraftfull spark i arslet från landsbygdsborna till de etablerade partierna. Inatt kollade jag valstatistiken i de små valdistrikten och det var sannerligen ingen munter läsning.

I min egen by Latikberg är vi till 100 procent invandrare. Första nybyggaren kom hit 1777 så vår historia är drygt 200 år. Jag känner i princip alla som bor här och vet att ingen på allvar tror att lösningen på att service, banker, skolor, hemhjälp och sjukvård försvinner, är att kasta ut latikbergare från Latikberg.

När vi använder järnrör i byn så är det för att laga avgasrör inte för att slå ner andra. Just därför kan jag också säga att det är bristen på landsbygdspolitik som gör SD till det näst största partiet i vårt valdistrikt. De får bygdens mandat för att ingen annan verkar vara intresserad av hur vi har det. Latikbergs valdistrikt utgör dess värre inget extremt undantag på den politiska kartan.

Jag fyllde 53 igår och hör till dem som alltid varit intresserad av politik. Trots att partipolitiken under de senaste 30 åren bestått i att på olika sätt osynliggöra eller, vilket är ännu värre, förklara det rimliga i att försämra i det närmaste allt som finns på landsbygden, har jag inte gett upp hoppet för representativ demokrati. Men nu  kan jag säga att det är jävligt nära. För om vänsterpartister, socialdemokrater, miljöpartister, folkpartister, centerpartister, kristdemokrater och moderater fortsätter vända ryggen till landsbygdsborna så kommer vi att vända oss till de som ser oss. Inte för att de har en strålande politik utan för att de utgör ett alternativ.

Under första partiledardebatten skrevs det i medierna om att jämställdhet debatterades i mindre än 3 minuter. I samma debatt lyftes landsbygdens frågor inte alls. Jag vet varför. Det handlar om taktik.

Jonas Sjöstedt undviker exempelvis att  ta upp det rikskända problemet med akutplatserna på Dorotea sjukstuga eftersom det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Västerbottens län som lagt ner dem. Alliansen vill inte heller lyfta problemet eftersom det är deras avregleringar som orsakat problemet.  I klartext, alla partier har sedan 60-talet bedrivit en usel politik för landsbygden och därför vill ingen heller tala om den.

I tystnadens bakvatten glider ett parti fram. Efter att ha lyssnat på landsbygdsriksdagens partiledardebatt där landsbygden stod i fokus kan jag säga att Åkesson inte vinner sina röster i kraft av retorik eller landsbygdspolitik. Han vinner för att ni andra håller käften! Och det gör mig förbannad.

Ni som är politiska företrädare ta ert ansvar innan jag och många med mig som bor på landsbygden helt ger upp. Det första som krävs är en gnutta ödmjukhet och självkritik.  Vem vinner på den urbaniseringspolitik som ni, var och en och tillsammans, fört under många, många år? Sedan kan ni gott göra er besvär ni också att berätta för landsbygdsborna logiken över att vi har råd att ta emot flyktingar samtidigt som det inte finns pengar nog för akutvård, ambulanser, skolor, bredband och annan service.

Lämna inte över hela det paketet till mig och andra. Och lämna inte över det till flyktingarna. För det är verkligen inte deras fel att det här landet ser ut som det gör!
Inez Abrahamzon