Publicerad den Lämna en kommentar

Banker: Sluta jaga småfolk – tvätta er egen byk

”Det största skatterånet genom tiderna” administreras av banker enligt ”internationell standard. Samtidigt som storföretags girighet och kriminella aktiviteter pågår jagas småfolk för att minska penningtvätten.

Häromdagen damp ännu ett brev ner med frågor om hur jag använder mitt betalkort. Texten innehöll både morot och piska. Om jag svarade snällt den här gången, skulle jag få åka på en dygnskryssning mellan Stockholm och Mariehamn. Annars skulle kortet spärras och kontot sägas upp i december. Jag tar det sistnämnda som ett löfte och men överväger ändå att fråga om jag istället för kryssning till Mariehamn möjligen skulle kunna erbjudas en båttur över Bomsjön. Ett par sikar i näten skulle kunna ge den resan mål och mening även för mig.

Bankernas krafttag mot privatpersoners, byaföreningars och småföretags eventuella penningtvätt, känns minst sagt provocerande när nyheten om ”Det största skatterånet” genom tiderna precis briserat. Tack vare internationellt samarbete mellan journalister vet vi nu att europeiska banker systematiskt samverkat för att tjäna pengar på att storföretag inte bara ska undgå skatt utan även få tillbaka skatt som de aldrig betalat. En tidigare bankchef beskriver enligt SVT, vissa av transaktionerna som ”internationell standard” och skatterättsprofessorn Christoph Spengel uppskattar att skattebedrägerierna under en 15-årsperiod, åtminstone omfattat 250 miljarder – enbart i Tyskland. Vi vet att liknande aktiviteter pågått även i Sverige.

Enligt Skatteverket är det syftet med transaktionerna som avgör om något är lagligt eller olagligt. Det påminner mig om när mina barn med glimten i ögat säger: ”Det är tanken som räknas morsan” när disken står kvar. Ett gott uppsåt måste följas av hederliga handlingar för att vara något värt. Eller hur?

Jakten på småsparare är så ironisk att det skulle kunnat vara komiskt, men skrattet fastnar i halsen när mångmiljardbelopp fifflas bort.


Att jaga småfolk
med blåslampa är givetvis enklare än att nagla fast de stora bedragarna. Det verkar dock vara förenligt med lagen att sila mygg och svälja elefanter. Det är så ironiskt att det skulle kunnat bli komiskt. Men skrattet fastnar i halsen när vi inser att bankernas administrativa rutiner för girighet, ”internationell standard”, är en av orsakerna till att våra bygder utarmas, omsorg brister och skatter behöver höjas. Dessutom vet vi ju alla, vis av tidigare erfarenheter, att det är kunderna som får betala om tumskruvarna kläms åt även mot bankerna.

Det kontantfria samhället har gjort oss helt beroende av andras betalningsvillkor. Och jag undrar i mitt stilla sinne hur penningtvätt med mitt kort rent praktiskt ska gå till? Eftersom jag aldrig satt in en spänn på kontot borde jag väl med automatik kunna avföras från de misstänktas lista? Den granskningen borde en digital robot klara. Det skulle i sin tur frigöra tid för banken. Tid som den sannerligen behöver för att grundligt tvätta sin egen byk.

Inez Abrahamzon
Publicerad okt 2018