Kasta inte ut de invandrare som bidrar till samhället

Politiker skryter i dag om hur många de har utvisat och hur svårt det är nu att få stanna i Sverige. Men om invandringen stryps och barnafödandet ligger kvar på nuvarande nivå kommer vi att ha brist på arbetskraft 2035. Vi ska inte blunda för problemen som skapar kriminalitet, men många invandrare är högutbildade och kan bidra med kompetens.

Nu hade vi tur. Det var så jag tänkte när arbetslaget precis hade fått information om barnet som skulle börja förskoleklass och hade en muskelsjukdom, där en feltugga kunde vara livshotande. Barnet var från Syrien och turen bestod i att jag några dagar tidigare hade träffat en syrisk barnläkare med arbetstillstånd, som sagt att han kunde tänka sig att jobba med vad som helst på skolan.

Hur ofta händer det att en stekt sparv flyger in? Läkaren anställdes som elevassistent och alla var nöjda och glada – förutom administrationen. Det visade sig nämligen vara omöjligt för lönekontoret att betala ut lön, eftersom banken inte kunde öppna ett konto om inte de fyra sista siffrorna var klara i personnumret, och Skatteverket hade, i alla fall då, inga råd att ge. Läkarens kompetens gav arbetslaget trygghet och trots att han fick vänta i månader på sin lön jobbade han kvar hos oss.

”Anställ aldrig mer någon som inte har ett svenskt personnummer, för det blir så krångligt”, blev budskapet. Ingen självrannsakan där. Byråkratin var hindret, inte barnläkaren.

Enligt en långtidsprognos från Arbetsförmedlingen kommer Sverige att sakna flera hundratusen människor i arbetsför ålder 2035 om invandringen stryps och barnafödandet ligger kvar på nuvarande nivå. Vi är inne i en demografisk nedgång som liknar den Sverige upplevde på 1930-talet – innan folkhemmet. Det föds för få barn och Sverige behöver arbetskraft. I dag står utrikes födda för 20 procent av den svenska arbetskraften. AI kommer inte att ta bort alla behov inom exempelvis städ, restaurang, bygg och transportbranschen. SKR, konstaterar att över hälften av personalen inom äldreomsorgen har utländsk bakgrund. I glesbygdskommuner är behovet särskilt akut. Flera kommuner – däribland Åsele, Överkalix och Arjeplog – vittnar om att vården, skolan och det lokala näringslivet är direkt beroende av inflyttning, ofta från andra länder. Många sjukhus och vårdcentraler skulle inte klara verksamheten utan invandrad arbetskraft.

I stället för att flytta runt människor som möbler borde kompetensen tas tillvara.

Ändå skryter politiker om hur många de utvisat och hur svårt det är nu att få stanna. Peo Hansen, professor i statsvetenskap, säger det rakt ut: ”Integration är det enda politikområde där politiker tävlar i att berätta om hur man misslyckas.” Han påpekar också att invandrare ofta felaktigt beskrivs som en ekonomisk börda, trots att många är högutbildade och kan bidra med kompetens inom områden där Sverige har stor brist. Brottsförebyggande rådet visar visserligen att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken, men kriminologen Jerzy Sarnecki betonar att kriminalitet främst beror på arbetslöshet, fattigdom och dåliga boendeförhållanden och att riktade åtgärder minskar riskerna drastiskt. Att blunda för problemen är dåraktigt, men i den offentliga debatten och i sociala medier läggs fokus för ensidigt på kortsiktiga kostnader, kriminalitet och misslyckanden. Få verkar vilja se och räkna på den större bilden.

Ta de afghanska ungdomarna som exempel. De kom hit under flyktingkrisen. De var nästan vuxna – vi behövde inte betala deras skolgång, vård och omsorg som alla barn behöver under många år. Samhället behövde bara göra insatser under några år. I dag arbetar de flesta. De betalar skatt, är självförsörjande, och har etablerat sig. Enligt SCB:s rapport från 2023 klarar de sig i flera avseenden bättre än svenskfödda ungdomar.

Att fostra ett barn i Sverige kostar samhället ungefär 3,5 miljoner kronor fram till myndighetsåldern, enligt ESO (Expertgruppen för Studier i offentlig ekonomi). Finanspolitiska rådet beräknar att det dessutom tar i snitt ytterligare sex till tio år innan individen blir en nettoskattebetalare som bidrar mer till statskassan än han eller hon kostar. De ensamkommande afghanska ungdomarna bidrar redan. Att ta emot dem var med andra ord en god investering – både mänskligt och ekonomiskt.

I april 2025 trädde en ny lag i kraft som bland annat förbjuder det så kallade ”spårbytet”, som har inneburit att personer som fått avslag på sin asylansökan i stället har kunnat söka arbetstillstånd om de har fått jobb. Samtidigt har preskriptionstiden för gamla utvisningsbeslut förlängts. Det betyder att tusentals personer som redan arbetar och betalar skatt riskerar att utvisas – trots att Sverige skriker efter deras arbetskraft. Det är helt enkelt korkat.

Hur Sverige organiserar mottagandet av invandrare har också haft stor betydelse. Lyckad integration handlar ytterst om att komma in i det svenska samhället. Små orter som exempelvis Dikanäs och Tärnaby har via ideella och sociala nätverk hjälpt nyanlända att få jobb, vänner och bostäder och visat hur bra det kan bli. Migrationsverket har i sin tur visat hur snabbt det kan ramponeras. I exemplen ovan bestämde myndigheten helt plötsligt att familjerna skulle flyttas. ”Barnen hann inte ens säga hejdå till sina klasskamrater” berättar en rektor. Ett beslut taget och hanterat av en myndighet som borde ha vetat bättre än att manifestera att lokalt engagemang inte har någon som helst betydelse. Nobelpristagaren Elinor Ostroms devis att lokala lösningar ofta fungerar bättre än centrala beslut, kan inte bli tydligare än så.

Sverige behöver en integrationspolitik som drar lärdomar av både de positiva och negativa erfarenheter som finns – en politik baserad på fakta. I stället för att flytta runt människor som möbler borde kompetensen tas tillvara. Sluta kasta ut dem som bidrar till samhället.

När stekta sparvar flyger in, tacka och ta emot och se till att administrationen fungerar.

Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, maj 2025