Regelverk och attityder måste utmanas
Medias bild att utveckling aldrig sker i glesbygd stämmer inte med verkligheten. Jobben finns, och fler flyttar in än ut. Glesbygden är dessutom ofta först med att använda ny teknik för att överbrygga avstånd. Kunnandet och tekniken finns, men det behövs en frizon där lokala lösningar kan utvecklas utan stelbenta regler, skriver Inez Abrahamzon.
Tänk dig en plats där arbetskraftsbehovet är skriande. En skola där elever får lära sig yrket i restauranger, verkstäder, äldreboenden, medielabb, jordbruk eller fjällstationer, beroende på vad bygden erbjuder. Tänk dig ett samhälle där fler flyttar in än ut, men där befolkningen ändå minskar. Just så ser verkligheten ut i södra Lappland och många andra delar av Norrlands inland.
Utveckling och avveckling sker inte av en slump. De drivs av politisk förmåga – eller oförmåga – att se att platser där människor älskar att vistas faktiskt har en utvecklingspotential. De påverkas av den urbana normen, och av en djupt rotad föreställning om att all utveckling sker i städer. När fjäll och vidder betraktas som ett skafferi för resten av landet, snarare än som en motor för lokal tillväxt, skapas systemfel.
Medierna har också ett ansvar. Hur många reportage har vi sett under åren om Northvolt med fokus på arbetskraft och arbetslöshet? Massor! Samtidigt, i samma län, finns många inlandskommuner där arbetslösheten är låg och arbetsgivare har svårt att hitta relevant kompetens. Det lyfts inte fram. Beror det på att bilden inte stämmer med föreställningen att utveckling aldrig sker i glesbygd?
Arbetskraftsbristen är en nationell trend, men den blir alltmer akut i glesbygdskommuner. Där behövs exempelvis elektriker och lastbilsförare, tekniker till elkraftsindustrin, byggarbetare i fjällorter och personal till skola och vård. Paradoxen är tydlig. Jobben finns, fler flyttar in än ut. Att allt fler gör livsstilsvalet att sälja lägenheten i stan och köpa ett hus nära naturen gynnar inlandskommuner. Men befolkningskurvan präglas ändå av att många äldre dör och för få barn föds. Stängda BB-avdelningar och nedläggning av skolor bromsar inflyttningen, eftersom det skapar oro för att livsnödvändig service inte finns när den behövs.
I dag ser vi hur många med digitala jobb väljer att bosätta sig i fjäll- och skogsnära miljöer.
Historiskt har glesbygder ofta varit först med att använda ny teknik för att överbrygga avstånd. Australien startade School of the Air redan 1951. Sverige hade en välutvecklad distansutbildning redan på 1960-talet. Nepal Wireless Networking Project kopplade med trådlös teknik samman avlägsna byar med internet, vilket öppnade tillgång till distansutbildning och andra samhällstjänster. Där avstånden är som störst, är viljan att möta dem med teknik som starkast. I dag ser vi hur många med digitala jobb väljer att bosätta sig i fjäll- och skogsnära miljöer.
Skolor kan bli utvecklingsnav, men då måste vi tänka nytt. Det räcker inte att erbjuda fler utbildningar. Vi måste ompröva hur de genomförs. Utgångspunkten är politiskt formulerad: alla har rätt till en bra och likvärdig utbildning – oavsett postnummer.
Ett självklart utvecklingsområde är att skapa fler lärlingsplatser i samarbete med lokala företag. En gymnasieelev i Tärnaby kan lära sig yrket på en verkstad på orten, läsa franska på distans och träffa läraren som kommer att sätta betyg i samverkan med handledaren på jobbet. Det är bra för eleven, och ett sätt att knyta framtida arbetskraft till lokala företag som kämpar för att rekrytera. Redan i dag ger lärlingsutbildningar så bra resultat att arbetsgivarna ligger på för att anställa. Vi har kunnandet och tekniken. Nu krävs bara mod och politisk vilja.
AI ger helt nya möjligheter att individanpassa undervisningen. När AI ställer frågor som utmanar eleven till kritiskt tänkande och ger direkt återkoppling – i stället för att bara fungera som svarsmaskin – skapas kunskaper som består. Studier visar att lärandet i vissa grupper kan förbättras upp till 13 gånger jämfört med traditionell undervisning (Bastani et al., 2024). Men samma teknik, fel använd, kan också leda till att elever lär sig mindre än med vanlig undervisning.
Rätt använd innebär AI helt nya verktyg för att skräddarsy stöd till dem som kämpar för att nå målen, och kan samtidigt utmana högpresterande elever. Men pandemin lärde oss att distansundervisning inte fungerar per automatik. För elever med goda studierutiner och trygg miljö fungerade det ofta bra, medan det för andra innebar fritt fall. Skolverket konstaterade att många elever tappade både motivation och kunskapsutveckling. Det har lärt oss att tekniska lösningar måste kombineras med pedagogisk insikt och social närvaro. Alla elever behöver känna att någon faktiskt ser, hör och följer deras utveckling.
Vi måste också slå hål på myten att de smarta behöver flytta för att ”bli något”. Ett bra exempel på nya grepp var forskningsprofilen vid Luspengymnasiet, som banade väg till doktorstitlar och expertjobb för flera elever. Högkvalitativ och anpassad utbildning skapas redan i små orter, men det behöver systematiseras och anpassas mer. Städernas verklighet är oftast inte lands- och glesbygdens. Glesbygdsmedicinskt centrum utsågs nyligen till nationellt kunskapscentrum för hälsofrågor i glesbygd. Deras uppdrag är att forska, utbilda och hitta lösningar för god, nära och jämlik vård. Eftersom glesa bygder finns på många håll i världen bedriver de forskningsprojekt på flera kontinenter. Givetvis behöver de också arbetskraft.
Så länge skolan behandlas som en sluten enhet snarare än en del av samhället går vi miste om dess fulla potential. Lärande behöver integreras mer med verkligheten – i verkstäder, i skogen och uppe på fjället. Den tekniska utvecklingen kan, än en gång, användas som verktyg för att motverka klyftor.
Men för att lyckas behövs en frizon där lokala lösningar kan utvecklas utan stelbenta regler om vilka ämnen som får bedrivas på distans och seglivade föreställningar om att elever lär sig yrket bättre i ett skolkök än på en riktig restaurang. Det är just sådana hinder – både i regelverk och i attityder – som måste utmanas. I stället för att vara en isolerad ö kan skolan bli en kraft som får hela bygder – och i förlängningen hela samhället – att röra sig framåt. Ett utvecklingsnav.
Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, juni 2025