Engagera er gärna, men utmana inte makten

I Norrbotten lockar svenska entreprenörer turister från ställen som San Francisco. I Västerbotten kallades drivna eldsjälar för ”anarkistiskt slödder”. I Västernorrland mobiliserar medborgarna för att rädda sitt sjukhus, men stämplas som kuppmakare. Engagemanget i Sveriges periferi lever, men motarbetas av alltmer slutna system.

INorrbotten har idérikedom och envishet lett till satsningar som uppmärksammats i hela världen, exempelvis Ishotellet i Jukkasjärvi, Treehotel i Harads och Arctic Bath. Många av projekten började i det lilla, ofta av personer med oväntade bakgrunder – som Britta Jonsson-Lindvall, sjuksköterskan som ville bygga hotellrum i träden i byn Harads. Majoriteten av besökarna i byn kommer från utlandet. Att hotellet alls blev till handlar i huvudsak om envishet och mod, men är ett bra exempel på hur lokala initiativ kan bana väg för något nytt och skapa globalt intresse. En familj från San Francisco som nyligen bodde på Arctic Retreat betalade tiotusentals kronor per natt och beställde därutöver flera aktiviteter som gynnade företagare i trakten. Utan tvivel skapar bygdernas unika natur och kultur utveckling, men framgångarna bygger på att idébärarna är uthålliga nog, eftersom det offentliga stödet sällan finns med från början. Eldsjälar behöver alltid visa och bevisa att deras idéer fungerar. Att bära idéer genom motvind, misstro och tystnad kräver en viss typ av extrem uthållighet som få människor besitter. Därför dör alltför många goda initiativ.

När de första Leader-programmen skulle starta i Sverige var jag en aktiv småbarnsförälder. Leaders grundidé är att jobba underifrån och skapa samarbeten mellan ideella, offentliga och privata aktörer. Det lät nästan för bra för att vara sant, men programbeskrivningar ledde till att eldsjälar från tre inlandskommuner genomförde många workshops där ungdomar, samer, bybor, företagare och offentliga företrädare tog fram ett gediget underlag – tillsammans. Resultatet sammanställdes av ideella krafter till ”Rotfolket”, en ansökan som av oberoende granskare i Norge rankades som landets tredje bästa. Det blev också den ansökan som Glesbygdsmyndigheten förordade att regeringen skulle klubba igenom. Det vi inte visste då var att våra egna kommunalråd intensivt uppvaktande ansvarig minister, inte för att få igenom ”Rotfolket” – utan för att få bort det!

Projektet, som skulle ha genererat 21 miljoner kronor till en färdigmobiliserad skara människor som visste vad de ville och ägde idéerna, ansågs av våra egna politiska makthavare vara för riskfyllt. Vi som arbetat otaliga timmar ideellt blev nedvärderade till anarkistiskt slödder, och pengarna gick i stället till ett projekt skrivet av inköpt konsult. Misstro göder misstro.

Vi har hamnat i ett läge där misstro normaliserats och eldsjälar har svårt att ens få en plats vid bordet.

EU-program vill ha innovation och nyskapande, men premierar i praktiken kontroll. En rapport från Tillväxtanalys konstaterar att verkligt nyskapande idéer har svårt att rymmas i byråkratins formaliserade lådor. För mycket kreativitet kan i värsta fall leda till avslag – inte för att idén är dålig, utan för att den är för ny. Forskaren Mats Benner beskriver det bra: ”Innovation definieras ofta av systemens förmåga att hantera det oväntade – men dagens stödformer är byggda för det förväntade.”

Ett flertal EU-rapporter lyfter också fram motsättningen mellan radikal innovation och systemens behov av mätbarhet och förutsägbarhet.

Leader-programmet är ett bra exempel – från att vara ett verktyg för lokalt självbestämmande och gräsrotsengagemang har utvecklingen gått mot byråkratisk toppstyrning. Forskning visar att regelverken motverkar syftet att ge människor verkligt inflytande över sin egen utveckling. Det spelar ingen roll att EU:s sammanhållningspolitik för 2021–2027 betonar ”lokalt ledd utveckling” (CLLD), för i Sverige är genomförandet centraliserat.

Eldsjälar får allt svårare att skapa kreativa lösningar på lokala behov. Problemet är inte bristen på initiativ, utan systemets oförmåga att ta emot dem. Ett strukturellt glastak har skapats som gör det omöjligt att få genomslag för de som kan tänkas utmana.

Professor emerita Marie-Louise von Bergmann-Winberg, som också skriver krönikor här på Till sist, beskriver i sin forskning det stora behovet av entreprenörskap i offentliga organisationer för att de ska kunna möta dagens komplexa samhällsutmaningar. Samtidigt påpekar hon att kulturen som finns i många av dessa organisationer är motsatsen till entreprenöriell. Stabilitet och kontroll blir viktigare än risktagande och innovation. Det är i den paradoxen eldsjälar förväntas navigera – och ständigt motströms.

I tv-program som Draknästet hyllas nytänkande, men i offentliga system ska samma drivkraft passa in i fördefinierade rutor. Det är dubbelmoral. Politiker ber om engagemang – men vill helst kontrollera det. Förtroende får bara de som är frejdiga och intressanta, utan att utmana makten.

I Sollefteå har kampen för BB och akutsjukvård blivit en symbol för uthålligt och envist folkligt engagemang. Demonstrationer, namninsamlingar och förslag på alternativa lösningar har organiserats av överläkare, tidigare ekonomichefer, personal, kommunen och civilsamhället. För att kunna påverka beslutade sig de aktiva för att gå med i Centerpartiet. Medlemsantalet ökade från 250 till över 800, och kretsen sägs nu vara Sveriges största centerkrets.

Trots att partimedlemskap är det formella sättet att påverka, beskrevs det som ”kupp”. Så länge engagemanget inte utmanar makten applåderas det – men när människor tar plats på riktigt blir det ett hot. Kan härskartekniken dubbelbestraffning – damned if you do, damned if you don’t – bli tydligare än så?

Vi har hamnat i ett läge där misstro normaliserats och eldsjälar har svårt att ens få en plats vid bordet. Historikern Timothy Snyder skriver i boken ”Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet”: ”Demokratin kan dö snabbt – men oftare dör den långsamt, genom institutionell tröghet, självcensur och tillvänjning.”
Är det så beslutsfattare vill ha det – egentligen?

Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, aug 2025