AI kan göra oss smartare eller till nyttiga idioter

Två av tre naturvetenskapliga nobelpris i år går till forskare inom artificiell intelligens, AI. World Economic Forum uppskattar att två tredjedelar av de barn som går i grundskolan kommer att arbeta inom yrken som ännu inte finns​. AI kan göra oss smartare men till nyttiga idioter, beroende på vem som vinner kriget om kunskaps- och informationsflöden. 

Att lära oss att hantera digitala medier och granska informationsflöden är viktigt för oss alla. Det spelar ingen roll vad vi tycker och vad vi gillar eller ogillar, den tekniska utvecklingen kommer inte att invänta våra rungande hejarop. Vårt ansvar här och nu är att försöka förstå nyttan och hantera risker. Helt enkelt sätta oss in i frågorna. Inte minst behöver vi förbereda våra unga att hantera en framtid som vi inte känner till. Skolledare, lärare och elever behöver lära sig mer om AI och inte överlåta det åt en exklusiv nördig elit. Forskning och beprövad kunskap finns. Skolverket genomförde tidigt en kunskapsinventering och pilotstudie om adaptiva prov, det vill säga skoluppgifter som kunde utforska elevens specifika kunskapsnivå. Sedan dess har AI-baserade system och lärplattformar visat sig vara bra verktyg för att anpassa undervisningen efter varje enskild elevs behov. Svårighetsgraden justeras och eleven får skräddarsydd feedback, vilket är bra för alla men särskilt för elever med funktionsvariationer.

En studie i Pennsylvania om inlärning, med nästan 1 000 gymnasie­elever, visade att elever som an­­­vände en enklare form av AI-assistans förbättrade sina matematiska kunskaper kortsiktigt, men när stödet togs bort presterade de sämre än kontrollgruppen. De som fick specialdesignade AI-assistenter presterade 127 procent bättre än kontrollgruppen och deras kunskapsutveckling blev bestående.

En annan amerikansk studie visar att AI-baserad undervisning kan öka elevernas prestationer med upp till 30 procent.

För mig som skolledare är ändå det mest intressanta att AI kan skapa och genomföra anpassningar. Elever med dyslexi eller koncentrationsproblem kan med hjälp av text-till-tal och taligenkänningsverktyg äntligen få undervisning på någorlunda lika villkor. AI kan också användas för att anpassa undervisningen för elever med NPF-diagnoser. Studier visar att elever som använder lärplattformar i engelskundervisningen höjer sin koncentration och sitt engagemang, och att det finns verktyg som förbättrat både lärande och social interaktion​ för elever med autism och ADHD.

Även lärare kan få hjälp. AI kan skapa individuella utvecklingsplaner, ge förslag på specifika uppgifter och göra beskrivningar som underlättar förståelse och inlärning. Jag har själv sett på när en inläst bild från en teknikuppgift bearbetades och de viktigaste begreppen lades in i en ordlista och översattes till spanska. Det tog inte ens en minut. Ambitiösa lärare lägger i dagsläget ner otaliga timmar på anpassningar. Det ingår i jobbet. En inte alltför osannolik gissning är att anpassningarna kommer att bli fler och kanske även bättre, om idéer och underlag går snabbt att ta fram. Läraren kan då i stället lägga fokus på att bedöma underlaget och välja metod.

Men AI är ändå inte lösningen för alla utmaningar. Vi vet redan att överdriven skärmtid har negativa effekter på psykisk hälsa och ökar stress och ångest​. Så de politiska diskussionerna om minskad skärmtid är baserade på fakta, om än enögda och populistiska. Självklart behöver vi röra på oss och göra annat än att surfa runt i datorer och telefoner för att vi själva och dem vi har runt omkring oss ska må bra. Dråpligt nog kan artificiell intelligens via chatbottar även upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa och ge förslag till lärare när en elev kan behöva extra stöd. Själv har jag en klocka som piper om jag sitter stilla för länge.

Kommer AI att göra oss till nyttiga idioter? Ja, kanske, men förhoppningsvis inte.

På sätt och vis är de AI-baserade verktygens potential skräckinjagande. Årets nobelpristagare varnar för teknik som ömsom kan hitta på och hallucinera och ömsom kan vara ”smartare än oss”. Professor emeritus Harald Kjellin har i flera år hävdat att AI:s inträde kommer att innebära en lika stor förändring som när internet kom. Men det duger inte att fjärma sig. I stället ska vi lära oss tekniken och även ställa artificiella intelligenser till svars. ”Vad är bakgrunden till den här slutsatsen?”, kräva källhänvisningar och be AI argumentera för det som levererats. I framtiden finns tekniska lösningar för att utföra de själsdödande repetitiva jobben, medan vi ägnar oss åt det som kräver kreativitet, avancerat beslutsfattande och social kompetens. Men även Kjellin höjer ett varningens finger: AI behöver regleras centralt, så långt det nu är möjligt, och användandet decentraliseras – för att säkra demokratin. ”Demokrati vinner över diktatorskap.”

Kommer AI att göra oss till nyttiga idioter? Ja, kanske, men förhoppningsvis inte. Det beror på vem som vinner kampen om kunskaps- och informationsflödet. Det finns inga som helst garantier för att det bara är godhet och klokskap som levereras. I krig används alla former av teknik. Att våga vara kritisk och tänka själv kommer att bli än mer angeläget och sannolikt svårare.

En sak vet vi: dagens skolmiljö är inte anpassad för alla. AI kan ge elever bättre möjligheter att arbeta i sin egen takt och att få det stöd de behöver. För att klara sin utbildning, men också för den framtida arbetsmarknaden. Men det vi gör behöver vara väl genomtänkt. Både utifrån dagsläget och den framtid som vi vet så lite om.

Texten publicerades ursprungligen i Epoch times, oktober 2024