Sista biten på vägen till Asby i Ydre kommun valde jag tågen istället för egen bil. En restid på fyra timmar och flera avgångar att välja på är förutsättningar som jag, som bor i södra Lappland, verkligen uppskattar. Allt fungerade helt enligt resplanen, med undantag från en mindre försening mellan Linköping och Mjölby.
Min tanke var att använda restiden till arbete. När det är 30 grader varmt ute bli det hett, faktiskt på gränsen till olidligt, i ett tåg utan vettig ventilation. På andra sidan gången låg ett spädbarn och framför mig satt en medelålders kvinna med stora problem att hantera värmen.
Det enda eluttaget som fanns på tåget var strömlöst
Jag hade tagit med en flaska vatten, vilket var tur, eftersom servering saknades. Mitt arbete flöt på rätt bra, via mobiltelefonen svarade jag på enkäter, mail och annat som stod på väntelistan. Men en halvtimme före sista tågbytet började batteriet lysa rött, trots att det varit fulladdat när jag steg på tåget. Jag behövde ladda telefonen för att kunna visa upp sms-biljetten för sista biten av resan. Konduktören lotsade mig fram till det ett enda eluttag som fanns på tåget, som dess värre visade sig vara strömlöst.
Det här är sinnebilden för de utmaningar som vårt samhälle står inför när det gäller kollektivtrafik. Rusta upp det som finns eller satsa på att bygga nytt. Låt oss här för formen skull klargöra skillnaden mellan miljoner och miljarder genom att tänka tid istället för pengar. Då motsvarar en miljon sekunder 11,5 dygn och en miljard sekunder ungefär 31,5 år.
Den föreslagna satsningen på höghastighetståg mellan Göteborg, Malmö och Stockholm, beräknas kosta åtminstone 230 miljarder.
I miljard sekunder motsvarar 31,5 år. Med det i bakhuvet är det enkelt att förstå att 230 miljarder kronor kan göra nytta för många
Resan till Asby har om möjligt gjort mig ännu mer övertygad om att den satsningen måste vänta. Pengarna behöver istället användas till att rusta upp nuvarande tågnät. Exempelvis beräknas en upprustningen av Inlandsbanan med bibanor, vilket motsvarar 10 procent av landets järnvägsnät, kosta 6-8 miljarder. Med det i bakhuvudet är det enkelt att förstå att 230 miljarder, klokt använt, kan göra stor nytta – för många och i hela landet.
Det behövs ingen professorsexamen för att förstå att även den mest miljömedvetne tvekar att stiga på tåg med den standard som jag åkte. Om tåget blivit stående skulle hettan tveklöst blivit hälsovådlig för alla resenärer. Hållbara kollektivlösningar handlar primärt om att fler ska ha tillgång till och kunna välja bra och miljövänliga resor, inte om att ge ytterligare ett alternativ till orter och rutter där det redan finns fullgoda möjligheter. Tvivlar någon på det så rekommenderas en het resa till Mjölby.
Inez Abrahamsson, talesperson för lands- och glesbygdsfrågor, Feministiskt Initiativ.