Publicerad den Lämna en kommentar

Att våga vara människa och inte en lort

Att värna demokrati handlar om att våga ta ställning och säga ifrån. Trots rädsla och obehag.

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Almedalen känner jag verkligen ett behov av att lyfta problemet med att rasistiska, nazistiska och fundamentalistiska organisationer får härja runt på gator och torg. Hot och hat är deras drivkraft.

Jag stod på Donners plats och lyssnade på Gudrun Schyman när ett gäng dök upp och ställde sig precis bredvid mig. De gör en grej av sina entréer, går för nära talare, filmar och väcker så stor uppmärksamhet som bara möjligt är. På ryggen av deras vita skjortor står: ”Vi är inga politiker, vi är folket”

Jag är inte särskilt rädd eller lättskrämd av mig, men den här gången fick jag repa mod för att stå kvar. Att det mest troligt fanns civilklädda poliser och Säpo på plats var inget som jag tänkte på där och då. Om någon inte visste det förut, så är det här grabbarna som knuffar kvinnor med regnbågsflaggor och slår folk på käften i största allmänhet. För att de kan och för att deras mål är att sprida skräck. Tungt kriminellt belastade personer som tycker att de representerar ”etniska nordbor”.

Rasbiologi blir viktigare än människors lika värde

Hatet och hoten riktas mestadels mot politiker och därutöver till människor som, enligt deras normsystem, inte är tillräckligt normala eller tillräckligt svenska. Vad svenskhet är bestämmer de. Det räcker inte med medborgarskap eller hundratals år i Norden. För dem är rasbiologi viktigare än alla människors lika värde.

Under veckan som gått har ministrar, partiledare, riksdagsledamöter och många andra samhällsengagerade blivit omringade, hotade och skrämda. Jag förstår att poliser gjort det som de ansett varit det bästa. Men det ger verkligen fel signaler att det är de utsatta som ska flytta på sig. Jag vill känna tillit till vårt rättssamhälle. Tro att polis och militär är våra vänner och beskyddare, just för att jag vet vad som hände i Ådalen 1931 och före andra världskriget. Vi måste bara ha lärt oss något av vår historia!

Martin Luther King sammanfattade den demokratiska utmaningen med orden: ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”

Civilkurage är att ta ställning trots rädsla och obehag 

Humanism handlar om att ta ställning och visa civilkurage, trots risken att själv drabbas av obehag. Att visa mod, trots rädsla. ”Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, säger Jonatan till sin lillebror i Astrid Lindgrens saga om bröderna Lejonhjärta.

Vi är många som varit på tok för tysta. Det här får bli ett av mina bidrag i kampen mot ondska och intolerans. Vad blir ditt?
Inez Abrahamzon

Publicerat juli 2018

 

Malin Rönnblom, professor i statskunskap, skriver om hoten i sin krönika i VK

Niklas Orrenius, DN, skriver: Det går inte vara färgblind inför en folkmordideologi

Artikel i Helagotland om att autistisk man blev misshandlad på Donners plats

Jan Scherman, fd chef för TV4, numera frilansare skriver i Aftonbladet om polisens agerande.

Polisen skriver om Almedalen på sin hemsida

Majoriteten av svenskarna vill förbjuda nazistisk organisering, skriver SVT,
än så länge, är det endast  F! som driver den frågan.

Artikel i NSD om att Finland har förbjudit nazistorganisationer och vad som behövs för att göra samma sak i Sverige.

 

 

 

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Lokala nyheter är en demokratisk rättighet

Att det finns en värld utanför tullarna i Stockholm uppmärksammans ibland även i riksmedierna. Men pinsamt ofta utifrån ett storstadsperspektiv.

Det visade bland annat en analys från Södertörns högskola där två studenter granskat Dagens nyheters, Expressens, Aftonbladets och Svenska dagbladets nyhetsbevakning utanför Stockholm. Föga förvånande kom de fram till att 84 procent av artiklarna handlade om sport eller brott samt att stockholmare gör nyheter anpassade för andra stockholmare.

Samma förhållande finns mellan kust och inland. Därför var det klen tröst att studien också visade att nyheter som lyfts i riksmedierna, ofta hittats i lokalpressen.
– Det behövs åtminstone ett mord för att vi ska bli intressanta, sa min svåger för att par år sedan. Han hade bevisligen rätt.
Problemet är att riksmedier allt för ofta sätter agendan även i de lokala medierna, vilket med tiden gör oss så ”urbant hjärntvättade” att vi inte ens förväntar oss att det ska finnas alternativa tolkningar till den serverade världsbilden.

Visste du exempelvis att landsbygdsbor betalar på tok för mycket i skatt för våra bensindrivna transporter? Att vi själva tycker det är ju inget nytt, men att självaste Trafikanalys kommit fram till den slutsatsen borde i alla fall resulterat i några artiklar. Både i Mälardalen och i vår landsända, men icke. Det är tydligen inte av riks- eller allmänintresse att myndighetens beräkningar på samhällsekonomiska kostnader som vägslitage och utsläpp även visar att vi på landsbygden betalar fullt upp för de resurser vi förstör när det gäller dieselfordon, medan statsbor borde betala två kronor mer per mil för diesel- och 60 öre mer för bensindrivna transporter. Jag fick veta det av en slump, genom ett facebookinlägg av journalisten och författaren Arne Müller.

En ledare av Oksanen i tidningen Hela Hälsingland, inspirerade mig att ladda ner en fil från SCB om inkomster och ränteavdrag. Statistiken visar att danderydsborna tjänar mest. Där ligger medianlönen i grova slängar på 360 000/år, vilket är ungefär 100 000 mer än genomsnittet för en umebo. Att många rika bor i Danderyd visste vi redan, men få har nog tänkt på att de i snitt gör ränteavdrag 14 000 kronor per år. Snittet för en umeåbo är 4 000 kronor vilket i sin tur är dubbelt upp mot vad en åselebo gör. I Åsele är medianlönen dessutom 50 000 mindre per år än i vår residensstad.

Vad är då sensmoralen med att rada upp alla dessa siffror? Jo, att det tydligen är OK att staten ger bidrag till dyra bostäder, vägar och utsläpp där många och tämligen rika bor. Att kalla en danderydsbo för tärande är att ta i, men jag undrar om de själva någon gång tänker på att deras leverne också i högsta grad påverkar statskassan. För bidrag och ränteavdrag är två minusposter. Skillnaden är möjligen att det ena låter lite finare än det andra. Enligt nyhetsbyrån Siren kostar ränteavdraget statsbudgeten 22 miljarder kronor. Det skulle finansiera landsbygdskommitténs föreslagna satsning i 23 kommuner – 44 gånger om!

Måhända låter det surt, men jag är trött på att inlandsbor som tjänar minst, betalar högst skatt och att vi dessutom ständigt ska slåss för att bli hörda. Jag är trött på att satsningar i glesbygd kallas bidrag och att de ofta blir ifrågasatta, medan samma sak i städerna kallas för investeringar och att summorna sällan granskas där. Det behövs faktiskt inga avancerade kunskaper om statistik eller i matematik för att hitta fakta som slår hål på den gängse bilden av staden som närande och allt utanför som tärande.

Presstödet är ett bidrag som är till för allsidig nyhetsförmedling, opinionsbildning och demokratisk debatt. Vi som bor i skogslänen betalar skatt också för det jobbet. Så sätt igång!
Inez Abrahamzon

Publicerad februari 2018