mediciner

Vem bryr sig?

Så har jag genomlevt ännu en natt i mitt liv av grubblerier och missmod. Det är märkligt hur tunga tankarna kan bli nattetid. Förra natten var jag klarvaken fram till sisådär fyrasnåret och sen var det bara till att kliva upp igen halv sju. Jag har alltid varit en grubblare, minns att jag redan som barn fick tänka att; ”nu måste jag sluta tänka”. Efter många års handledning och studier har jag förstått att det verkligen är ett symtom på hög kronisk stress i mitt släktsystem. Det är som det är – men jag kan i alla fall konstatera att jag känner. Dessutom brukar jag hitta kraften efter mina djupdykningar. Så på sätt och vis kan jag säga att jag gillar dem – efteråt.

Igår fick jag en länk till dokumentärfilmerna ”Who Cares in Sweden” Började titta och rekommenderar alla och envar att göra samma sak. Dock var det tur att jag haft min depparkväll, för det jag ser kan verkligen göra mig brydd och faktiskt också förbannad. Jag brukar behöva förtydliga att jag tycker om forskning och tror att det är viktigt. Trots alla mina år på högskola verkar min approach indikera att jag inte gör det. Vette tusan hur det går till. Kanske beror det på att jag tycker att ett vetenskapligt förhållningssätt är att ha ett öppet sinne med en kritisk hållning. Ibland måste jag ärligt säga att jag tycker att vissa från vetenskapsskrået illustrerar det motsatta, ett inskränkt förhållningssätt med en okritisk hållning. I alla fall till sin egen inskränkthet. Einstein tyckte nog också det när han sa något i stil med: ”Galenskap är att göra om samma sak flera gånger och förvänta sig ett nytt resultat.”

Hur som helst, Who Cares in Sweden, handlar om att mediciner som exvis Zoloft gör att man inte bryr sig. Och vad värre är, de påverkar hjärnan på sikt så att den tappar förmågan till självreglering. Frågan som ställs är hur vårt samhälle kommer att påverkas om sisådär 10 procent av befolkningen äter antidepressiva mediciner. Det vill säga, om de tappar förmågan till medkännande och ånger, men orkar jobba. Vill vi ha avtrubbade läkare, domare, politiker etc? Medicinen hade fantastiskt bra effekt på soldater i krig – det säger väl allt.

Nu är det INTE så att jag är emot mediciner, men det jag tycker är märkligt är att det inte pågår någon som helst hörbar debatt i Sverige, ännu en gång härmar vi USA. I filmen får man höra en professor från Harvard uttrycka sin förtvivlan över att vi gör det. Han vet vad han talar om. Nisse Simonsson, läkaren med rötter i Strömsund, menar att han blivit lurad. I god tro har han följt de rekommendationer som kommit. Nu vet han också att det finns ett samband mellan förfärliga brott och de här medicinerna. Det är verkligen bra att han lyfter bladet från munnen.

Men vilka är det då som luras? Ja, det tycker jag att du ska bilda dig en uppfattning om själv. Koka en stor kopp kaffe och dra igång filmerna!

Länk till de tre dokumentärer som alla borde se

Pressreleasen som skickades ut när dokumentär filmerna gick upp.

Medverkande (enligt uppgifter från: www.whocaresinsweden.com)

David Healy, professor i psykiatri

Ruud Coolen Van Brakel, director of the Dutch Institute for Rational Use of Medicine

Robert Hare, professor emeritus i psykopatologi

John Abramson, läkare, författare, handledare Harvard Med. School

Anne-Liis von Knorring, professor, barn- och ungdomspsykiatri

Håkan Jarbin, överläkare, barn- och ungdomspsykiatri

Alan Cassels, journalist, författare

Leemon McHenry, fil.dr. i filosofi vid California State University Bioethicist and a lecturer

Ray Moynihan, journalist, filmare och författare

Peter Rost, läkare, författare, f.d.marknadschef på Pfizer

Barbara Mintzes, docent vid avd. för Anestesi, farmakologi och terapi

Gary Schwitzer, journalist, förläggare, HealthNewsReview.org

Peter Mansfield, läkare och ordf. för Healthy Scepticism International

Marie Åsberg, professor emerita i psykiatri

Janet Currie, konsult, forskare

Allen Frances, professor i psykiatri, Ordförande DSM-IV

Pirjo Stråte, ordförande SPEC Stockholm

Sara Bostock, mother to Cecily, co-founder of ssristories.com

Ulla-Karin Nyberg, överläkare i psykiatri

Christian Delahunty, mother of Indiana

Michael Baum, antidepressant Injury Attorney Advokat, expert på ssri-skador

Nisse Simonsson, läkare, kirurg, föreläsare

Göran Isacsson, överläkare i psykiatri

David Menkes, professor i psykiatri

Amy Philo, mother of Isac

Danuta Wasserman, professor i psykiatri

Jan Beskow, professor emiritus i psykiatri

Bo Runesson, professor i psykiatri

Robert Whitaker, journalist, författare

Vera Hassner, president of the Alliance for Human Research Protection ahrp.org

Jan Albinsson, psykoterapeut, grundare av Kilen

Lisa Chedekel, journalist, co-founder of Connecticut Health Investigative Team

Wolfgang Rutz, professor i socialpsykiatri

Martha Rosenberg, journalist

Dee Mangin, läkare, docent, chef vid avd för hälsovård och allmänmedicin

Göran Högberg, Med dr, Överläkare i psykiatri

Evelyn Pringle, journalist

 

 

 

 

 

Inga kommentarer ännu.

Kommentera