Hellre levande landsbygd än snabbtåg

Det syns tydligt när vi passerar gränsen att Norge satsar på utveckling istället för avveckling. Norsk regionalpolitik är effektiv. Den bygger på att bruka hela landet och att pengar från naturresurser stannar lokalt.

Nu ska vi prata pengar. Låt oss börja med att klargöra skillnaden mellan miljoner och miljarder genom att tänka tid istället för pengar. Då motsvarar en miljon sekunder 11,5  dygn och en miljard sekunder ungefär 31,5 år! Så när beslutsfattare pratar om miljardsatsningar handlar det inte om snuspengar precis.

Vi som bor i inlandet behöver bara åka över gränsen till Norge för att uppleva skillnaden mellan avveckling och utveckling. Där betraktas vattenkraft som en lokal resurs av stort nationellt intresse, vilket gör att både vinster och inflytande stannar lokalt. De har även ett flertal riktade insatser, som exempelvis geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter och att studielån skrivs ner år från år för de som bor i glesbygd.

Norsk regionalpolitik är effektiv och inspirerade bland annat alla riksdagspartierna i landsbygdskommittén, när de enades om 75 viktiga åtgärder för lands- och glesbygd. Vi vet nu att bara ett fåtal av dem kommer att klubbas igenom, men även om alla förslag hade förverkligats, skulle vi inte ens vara i närheten av det som görs i vårt grannland. Att kopiera norsk landsbygdspolitik skulle kosta 40-50 miljarder. Inte ens landsbygdskommittén trodde att det skulle vara politiskt möjligt.

Att kopiera norsk regionalpolitik skulle kosta 40-50 miljarder 

För några veckor sedan blev det däremot en angelägenhet för hela Sverige att satsa 230 miljarder på höghastighetsståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag tog mig för pannan och funderade på om jag verkligen hört rätt. För de pengarna skulle vi kunna modernisera 10 procent av landets totala järnvägsnät, införa allt som finns i norsk regionalpolitik och ändå ha pengar över!

Att rusta upp Inlandsbanan med bibanor till modern standard och fossilfri drift beräknas till 6-8 miljarder. Det skulle avlasta vägnätet från frakter av tungt gods som exempelvis fisktransporter från Nordnorge, malm, skog och kalk till stålindustrin. Leveranser ömsom från söder och ömsom från norr. Det skulle också innebära att turisttrafiken kunde vidareutvecklas och erbjudas året runt, samt göra det möjligt att pendla mellan orter längs banan. För en, i det här sammanhanget, billig penning går det med andra ord att skapa ett väl fungerande järnvägsnät – som dessutom skulle gynna stora delar av landet. Men just det är tydligen inte av nationellt intresse!

Snabbare tåg i storstäder verkar vara viktigare än vettiga kommunikationer i hela landet

Tvärtom så planerar Trafikverket fortsättningsvis att satsa betydligt mer per invånare i Stockholm och Göteborg än i resten av landet. Det rimliga vore att göra precis det motsatta. Avsätta mer pengar per person till vägar och järnvägar i områden utanför storstadsområdena, eftersom avstånden är större där. Men argumenten för investeringar i storstadsområdena tar aldrig slut. Miljö och tid försvarar exempelvis höghastighetståg.

Med de tågen skulle sträckan Stockholm – Göteborg ta strax under två timmar och resan mellan Stockholm och Malmö knappt två och en halvtimme. Behjärtansvärt, men ohemult dyrt med tanke på att där redan finns tåg och bussar. För de som har enormt bråttom finns dessutom flyg. I våra nejder anses det ju rimligt att greja ett par timmar i bil med födslovärkar. Vad är problemet?

Mest provocerande är
snacket om att höghastighetståg skulle motverka ett kluvet land! Jag tänker faktiskt tvärtom. Det signalerar med största tydlighet att koncentration är önskvärt och att resa fort på vissa håll, är viktigare än att värna bra transporter i sin helhet. Och att prata miljö i det här sammanhanget är faktiskt korkat. Koncentration, det vill säga städer, står för den största miljöförstörelsen.
Hur många miljarder sekunder behövs för att fatta det?

Inez Abrahamzon

Publicerat maj 2018

Fotnot:
Utdrag från boken ”Stockholm städerna och resten” av Arne Muller.
”2005 bodde knappt hälften av världens befolkning i städer. Samtidigt svarade städerna för 76 procent av världens energiförbrukning. Den högre förbrukningen i städer gällde i alla delar av världen, även om skillnaderna mellan stad och land var störst i de fattigaste delarna av världen. Även när det gällde förbrukning av råvaror och utsläppen av växthusgaser stod städerna för en oproportionellt stor andel.”  

Källhänvisningar: ”The City of systems” av Gary Gardner samt ”Citizens av Greenhouse Gas Emission: The Scope of Challenge” av Tom Prugh och Michael Renner från boken ”Can a City be sustainable” Worldwatch Institute 2016.

Arne hittar du bland annat på facebooksidan Norrlandsparadoxen

 

 

 

, , ,

3 svar på Hellre levande landsbygd än snabbtåg

  1. Trav Sven 3 augusti 2018 på 05:23 #

    Riktigt fint inlägg, Inez.
    Håller inte alls med denna politik.
    Storstäderna får tillräckligt med pengar.
    Vill de ha tåg och allt, får de betala priset själva och inte låta staten stå för notan.

  2. Svein Lund 14 maj 2018 på 13:07 #

    Eg forstår at svensk politikk må vere ekstremt ille når han er så gal at ein kan framstille Noreg som eit førebilete. Det er det absolutt ikkje grunnlag for. Noreg har også ein sentraliseringspolitikk og nettopp i dag røystar folket i Finnmark mot samanslåing med nabofylket Troms, ei folkerøysting som regjeringa på førehand har sagt ho ikkje vil respektere. No er det planar om ei endring av inntektsfordelinga mellom kommunane som vil ta frå distrikta for å gi til sentrale område. Regjeringa i Noreg fører ein konsekvent sentraliseringspolitikk, og no er vi grundig lei av folk i Sverige som forsøker å idealisere denne og framstille Noreg som eit ideal. Vi treng heller å stå saman mot sentraliseringa enn at sentraliseringsmotstandarar i Sverige skal framstille det som vi i Noreg ikkje har noko å klage over.

    • Inez Abrahamzon 17 maj 2018 på 10:41 #

      Ja, Svein, det är sant att centraliseringen även slår igenom i Norge. Det verkar ha blivit en självklar ”sanning” att allt ska ske i ”centrum” även i detta tidevarv när vi egentligen har alla möjligheter att arbeta och verka ”var som helst”
      Vi lever kvar i ett industrialiseringtänk och planerar samhället utifrån dåtid istället för framtid. Jag är ju en obotlig optimist, så jag tror att vi kommer att få uppleva förändringar. För den här dårpippin kan inte fortsätta. Den är inte bra för oss, för miljön – ja, för vem är det bra?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.