Publicerad den 4 kommentarer

Hellre levande landsbygd än snabbtåg

Det syns tydligt när vi passerar gränsen att Norge satsar på utveckling istället för avveckling. Norsk regionalpolitik är effektiv. Den bygger på att bruka hela landet och att pengar från naturresurser stannar lokalt.

Nu ska vi prata pengar. Låt oss börja med att klargöra skillnaden mellan miljoner och miljarder genom att tänka tid istället för pengar. Då motsvarar en miljon sekunder 11,5  dygn och en miljard sekunder ungefär 31,5 år! Så när beslutsfattare pratar om miljardsatsningar handlar det inte om snuspengar precis.

Vi som bor i inlandet behöver bara åka över gränsen till Norge för att uppleva skillnaden mellan avveckling och utveckling. Där betraktas vattenkraft som en lokal resurs av stort nationellt intresse, vilket gör att både vinster och inflytande stannar lokalt. De har även ett flertal riktade insatser, som exempelvis geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter och att studielån skrivs ner år från år för de som bor i glesbygd.

Norsk regionalpolitik är effektiv och inspirerade bland annat alla riksdagspartierna i landsbygdskommittén, när de enades om 75 viktiga åtgärder för lands- och glesbygd. Vi vet nu att bara ett fåtal av dem kommer att klubbas igenom, men även om alla förslag hade förverkligats, skulle vi inte ens vara i närheten av det som görs i vårt grannland. Att kopiera norsk landsbygdspolitik skulle kosta 40-50 miljarder. Inte ens landsbygdskommittén trodde att det skulle vara politiskt möjligt.

Att kopiera norsk regionalpolitik skulle kosta 40-50 miljarder 

För några veckor sedan blev det däremot en angelägenhet för hela Sverige att satsa 230 miljarder på höghastighetsståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag tog mig för pannan och funderade på om jag verkligen hört rätt. För de pengarna skulle vi kunna modernisera Inlandsbanan, vilket motsvarar 10 procent av landets totala järnvägsnät, införa allt som finns i norsk regionalpolitik och ändå ha sisådär 175 miljarder över! Givetvis innebär en satsning på offensiv regionalpolitik att pengar behöver avsättas långsiktigt. Men det gäller i högsta grad även andra typer av investeringar.

Att rusta upp Inlandsbanan med bibanor till modern standard och fossilfri drift beräknas till 6-8 miljarder. Det skulle avlasta vägnätet från frakter av tungt gods som exempelvis fisktransporter från Nordnorge, malm, skog och kalk till stålindustrin. Leveranser ömsom från söder och ömsom från norr. Det skulle också innebära att turisttrafiken kunde vidareutvecklas och erbjudas året runt, samt göra det möjligt att pendla mellan orter längs banan. För en, i det här sammanhanget, billig penning går det med andra ord att skapa ett väl fungerande järnvägsnät – som dessutom skulle gynna stora delar av landet. Men just det är tydligen inte av nationellt intresse!

Snabbare tåg i storstäder verkar vara viktigare än vettiga kommunikationer i hela landet

Tvärtom så planerar Trafikverket fortsättningsvis att satsa betydligt mer per invånare i Stockholm och Göteborg än i resten av landet. Det rimliga vore att göra precis det motsatta. Avsätta mer pengar per person till vägar och järnvägar i områden utanför storstadsområdena, eftersom avstånden är större där. Men argumenten för investeringar i storstadsområdena tar aldrig slut. Miljö och tid försvarar exempelvis höghastighetståg.

Med de tågen skulle sträckan Stockholm – Göteborg ta strax under två timmar och resan mellan Stockholm och Malmö knappt två och en halvtimme. Behjärtansvärt, men ohemult dyrt med tanke på att där redan finns tåg och bussar. För de som har enormt bråttom finns dessutom flyg. I våra nejder anses det ju rimligt att greja ett par timmar i bil med födslovärkar. Vad är problemet?

Mest provocerande är
snacket om att höghastighetståg skulle motverka ett kluvet land! Jag tänker faktiskt tvärtom. Det signalerar med största tydlighet att koncentration är önskvärt och att resa fort på vissa håll, är viktigare än att värna bra transporter i sin helhet. Och att prata miljö i det här sammanhanget är faktiskt korkat. Koncentration, det vill säga städer, står för den största miljöförstörelsen.
Hur många miljarder sekunder behövs för att fatta det?

Inez Abrahamzon

Publicerat maj 2018

Fotnot:
Utdrag från boken ”Stockholm städerna och resten” av Arne Muller.
”2005 bodde knappt hälften av världens befolkning i städer. Samtidigt svarade städerna för 76 procent av världens energiförbrukning. Den högre förbrukningen i städer gällde i alla delar av världen, även om skillnaderna mellan stad och land var störst i de fattigaste delarna av världen. Även när det gällde förbrukning av råvaror och utsläppen av växthusgaser stod städerna för en oproportionellt stor andel.”  

Källhänvisningar: ”The City of systems” av Gary Gardner samt ”Citizens av Greenhouse Gas Emission: The Scope of Challenge” av Tom Prugh och Michael Renner från boken ”Can a City be sustainable” Worldwatch Institute 2016.

Arne hittar du bland annat på facebooksidan Norrlandsparadoxen

Publicerad den Lämna en kommentar

Storstäder bygger inte land!

Att rusta upp inlandsbanan med bibanor, 10 procent av det svenska järnvägsnätet, skulle kosta 6-8 miljarder. Foto: Håkan Wike

Debatten om höghastighetstågen är verkligen symboliskt för att det är skillnad på lort och pannkaka. För mig tar det ca 3 timmar med bil till mitt regionsjukhus. Tidsmarginal behöver läggas till för det kan ta tid att hitta en parkeringsplats. Givetvis är det för långt till Umeå för att dagpendla, men att veckopendla eller att åka iväg över en dag är ju inga problem. Det går faktiskt också att åka buss till Umeå från Latikberg tur och retur under en dag. (men den blir rätt så lång)

Med höghastighetståg mellan våra tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö skulle sträckan Stockholm- Göteborg ta strax under två timmar och mellan Stockholm och Malmö tar det då knappt två och en halvtimme. Uppgraderar man stambanan tar samma sträckor 2.30-2.50 respektive 3-3.25 timmar.

Satsningen på höghastighetståg är beräknad till 230 miljarder. Det kan bli 30 miljarder billigare eller dyrare, beroende på hur bygget går och vad som räknas in. Om vi leker med tanken att det går toppenbra så kommer det att kosta 200 miljarder. För det beloppet skulle vi kunna modernisera Inlandsbanan 25 gånger om!

För en, i det här sammanhanget, billig penning går det att skapa ett modernt järnvägsnät som gynnar stora delar av landet

Inlandets järnvägsnät, inlandsbanan med bibanor, motsvarar cirka 10 procent av landets totala järnvägsnät. Kostnaderna för att rusta upp det till modern standard och fossilfri drift beräknas till 6-8 miljarder. Det skulle avlasta vägnätet från frakter av tungt gods som exempelvis fisktransporter från Nordnorge, malm, skog och kalk till stålindustrin. Leveranser ömsom från söder och ömsom från norr. En satsning där skulle innebära att turisttrafiken kunde vidareutvecklas och erbjudas året runt samt möjliggöra tätare pendeltrafik mellan orter som Mora och Orsa. För en, i det här sammanhanget, billig penning går det med andra ord att skapa ett stort och väl fungerande järnvägsnät – som dessutom skulle gynna stora delar av landet.

För mig blir det ett märkligt resonemang att höghastighetstågen skulle vara ett sätt att motverka ett kluvet land. Jag tänker faktiskt tvärtom. Det signalerar med största tydlighet att koncentration är önskvärt och att resa fort på vissa håll, är viktigare än att värna bra transporter i sin helhet. Och sist av allt. Att prata miljö i det här sammanhangen blir ju en fars!
Inez Abrahamzon

Inlandsbanan
Uttalande om höghastighetståg av Feministiskt Initiativ